RAMESH BALSEKAR
"Min relativa frånvaro är min absoluta närvaro. Dödsögonlicket kommer att vara stunden med det största glädjeruset. Den psykosomatiska apparatens sista sensoriska iakttagning."
Efter sin akademiska examen i London började Ramesh Balsekar 1940 att jobba på "The Bank Of India", och gick i pension 1977 som dess högste chef. Men under alla dessa år av världslig aktivitet, kunde han aldrig bli fullt involverad i det. Han kände ofta att han spelade en roll i en uppsättning som snart måste komma till ett slut, att livet måste innehålla mer än att bara komma före de andra. Vad var det han sökte?
Han fick svaret när han kom i kontakt med Sri Nisargadatta Maharaj, ett år efter sin pensionering. Och snart förstod han att bankmannen bara var en roll han tilldelats spela och att det han sökte efter var själva sökaren. Sökandet kan endast upphöra när sökaren upphör att vara!
Efter sin akademiska examen i London började Ramesh Balsekar 1940 att jobba på "The Bank Of India", och gick i pension 1977 som dess högste chef. Men under alla dessa år av världslig aktivitet, kunde han aldrig bli fullt involverad i det. Han kände ofta att han spelade en roll i en uppsättning som snart måste komma till ett slut, att livet måste innehålla mer än att bara komma före de andra. Vad var det han sökte?
Han fick svaret när han kom i kontakt med Sri Nisargadatta Maharaj, ett år efter sin pensionering. Och snart förstod han att bankmannen bara var en roll han tilldelats spela och att det han sökte efter var själva sökaren. Sökandet kan endast upphöra när sökaren upphör att vara!
Samtal i Bombay - 5 Feb 2000
Varje dag fylls ett litet rum på 10th Sindhula, Gamadhia Road i Bombay av en ansenlig mängd besökare. De som inte får plats därinne sitter i vardagsrummet och lyssnar via högtalare på samtalen som pågår. Innan vi släpptes in i huset gick en man runt och frågade de som var nya om de hade några frågor att ställa. De som har frågor får sitta på någon av de stolar som står framför en fåtölj. Fåtöljen där Ramesh sitter.
Ett fotografi vid sidan om mig, där jag sitter på sängkanten, visar Nisargadattas ansikte. Framför mig, på fönsterkarmen, står fyra små tavlor med text skrivet på. En lyder: ”Självförverkligande eller Upplysning är inget annat än den djupaste möjligaste förståelsen att det inte finns någon individuell görare av någon handling – varken du eller någon annan. Du är inte heller tänkaren av tankarna, ej heller upplevaren av upplevelser – de sker.”
Jag tittar ut genom fönstret. Där, långt borta syns arabiska havet. En kråka flyger förbi. Utanför tutar bilar och en man som går upp längs gatan hörs ropa något. Klockan på fönsterkarmen visar någon minut över tio och in kommer en liten gråhårig man. De som sitter på golvet flyttar på sig och en smal gång bildas fram till fåtöljen. Han sätter sig ner, tittar på människorna omkring sig, och säger …
Ramesh: Är någon av er tre bara här för idag? För dagens samtal?
Besökare: Ja.
R: Du är bara här för idag?
B: Ja, det är jag.
R: Okej. Vill du berätta lite om dig själv?
B: Mitt namn är André och jag är från Ryssland.
Av det jag kommer ihåg från min barndom led jag aldrig. Den var bra och…
R: Så du hade en hygglig barndom? Är det vad du menar?
B: Ja.
R: Är det ovanligt i Ryssland?
B: Nej, det är vanligt.
Vad jag vill säga är att jag alltid har velat göra mitt liv bättre, att förändra mitt liv och försöka göra något bättre.
R: Det är inte ryskt, det är amerikanskt! (Rummet exploderar i skratt)
R: Du menar att du även som barn ville göra ditt liv bättre?
B: Ja, jag hade sådana här tankar.
R: Jag förstår.
B: Speciellt efter att ha läst några av Gurdjieffs böcker.
R: När började du läsa Gurdjieffs böcker?
B: Det var omkring fyra år sedan. Jag trodde att jag levde mekaniskt och skulle dö mekaniskt och att jag var tvungen att förändra något.
R: Okej. Att det måste finnas något mer i livet än att bara leva och dö. Så du försöker ta reda på vad det är. Har du läst några andra böcker förutom Gurdjieff?
B: Jag har läst ”Consciousness speaks och ”Science on the way”, en översättning av Nisargadatta Maharaj.
R: Jag förstår.
B: Då började jag förstå att det inte finns någon som kan förändra något. Men efter en tid fann jag att det fortfarande är någon som beslutar sig att förändra eller inte förändra saker. Efter att ha läst din bok var det fortfarande någon som beslutade att … om jag verkligen inte existerar, så beslutar jag mig att inte förändra något.
R: Jag förstår. Har sökandet alltid funnits där eller fanns det en tid då du inte sökte?
B: Sökandet har alltid funnits där. Nu börjar jag förstå att om det inte finns någon som kan förändra något eller inte förändra något. Ska jag nu bara slappna av och låta allt ske?
R: Kan du förklara vad du menar med att du ska slappna av och låta allt ske?
B: Att inte försöka förändra eller inte förändra något.
R: Men det betyder inte att André inte kommer att göra något. Betyder ”att slappna av” att André inte kommer att göra något?
B: Vad jag förstår innebär ”att slappna av” att någon måste slappna av.
R: Vad jag menar är … när du säger att du ska slappna av, vad jag tror du menar är att du kommer att fortsätta göra det som måste göras i stunden.
B: Ahhh.
R: Men! Att slappna av betyder att du kommer göra det som måste göras utan någon anspänning. Och det finns ingen anspänning när du vet att du inte kan påverka något.
Är din förståelse sådan att du kommer göra vad som behöver göras, vetandes att utgången inte ligger i din kontroll? Är det vad du menar med att slappna av?
Jag tror att det är det du menar.
B: Något liknande, ja.
R: Ja, jag tror det. Berätta nu för mig, André, vad det är du tror du sökt ända sedan barndomen.
B: Ehhh, något som … ren subjektivitet.
R: Ren …?
B: Ren subjektivitet.
R: Men det är bara ord.
B: Ja, det förstår jag.
R: Så egentligen vet du inte vad det är du söker?
B: Nej, det vet jag inte.
R: Skulle du hålla med om att vad det än är du söker, måste det vara något som är starkt sammanbundet med livet. Att det inte är något som är bortom livet. Bortom livet är mysteriet, det okända, och ingen kan veta något om vad som är bortom livet. Därför måste det andliga sökandet baseras på livet som vi känner det. Håller du med?
B: Ja.
R: Jag ställer samma fråga till alla: Vad är det du tror du söker? De flesta kan inte svara på frågan. De säger: ”Jag vet inte!” Men en besökare sa för en tid sedan: ”Jag försöker bli bekväm med mig själv. Och jag vet att jag inte kan vara bekväm med mig själv om jag inte är bekväm med andra.”
Det är ett sätt att lägga fram det på.
Men mitt koncept är att det man söker är något som vanligtvis inte sker i livet – och det är frid.
Händelser i livet påverkar individen oerhört mycket. Något bra sker och du blir glad. Något mindre bra sker och du befinner dig på bedrövelsens botten. Livet pendlar upp och ner såhär (rör sin hand i stora rörelser upp och ner). Så vad jag tror att den andliga sökaren egentligen söker, oavsett om han vet det eller inte, är att livet ska pendla såhär (rör sin hand med mindre rörelser upp och ner).
Förstår du?
B: Ja.
R: Nu skulle din fråga kunna vara: Varför ska handen röra sig överhuvudtaget? Varför kan det inte vara såhär (håller sin hand stilla)? Svaret är att om den är stilla betyder det att du är död!
B: Ja, det förstår jag.
R: Oavsett om det är ditt fysiska EKG eller ditt andliga EKG, betyder orörlighet att du är död.
Även den upplyste har en kropp/sinne-organism som har sin egen natur. Kropp/sinne-organismens natur kallar jag programmering. Med programmering menar jag att du inte hade något val till vilka föräldrar du föddes. Så du hade inget val över den unika sammansättning DNA i detta objekt. Även tvillingar har olika DNA. Programmering är gener eller DNA.
Och eftersom du inte hade någon kontroll över att få två bestämda föräldrar i en bestämd miljö, har du inte haft något som helst val till de betingelser denna kropp/sinne-organism erhållit från dag ett i den miljön: i hemmet, i skolan, i samhället, i kyrkan eller i templet. Betingelserna kropp/sinne-organismen erhållit är ett bombardemang av vad du ska göra, vad du ska tänka, vad du inte ska göra och vad du inte ska tänka. Varje kropp/sinne-organism bär på en enorm mängd betingelser från omgivningen. Betingelser som vanligtvis lyder: Det här ska göras, det där ska inte göras.
DNA samt den omgivande miljön är vad jag kallar programmering i en bestämd kropp/sinne-organism. Mitt grundläggande koncept är därför: En mänsklig varelse, alla mänskliga varelser, är inget annat än en unikt programmerad dator eller apparat, genom vilken Källan skapar handlingar.
Du kan kalla källan för Källan, du kan kalla den Medvetande som den Indiska Vedan säger, du kan kalla den det Absoluta, Ursprunglig Energi eller Gud. Men om jag använder ordet Gud använder jag inte ordet som det vanligtvis används. Det vanliga sättet att använda ordet Gud är att föreställa sig en allsmäktig varelse som du och jag sammanbunden med manifestationen. Det är inte vad jag menar när jag använder ordet Gud. Jag menar själva Källan ur vilken manifestationen framkommit.
Vad jag säger är att livet som vi känner det inte är något annat än totaliteten av handlingar i varje stund, som Källan genom sin vilja förkroppsligar – via de många miljarder unikt programmerade apparaterna.
Hur använder Källan den mänskliga programmerade datorn? Precis så som du använder din dator. Använder du en dator?
B: Nej.
R: Men du vet hur den fungerar?
B: Ja.
R: Jag använder inte heller någon dator. Jag är totalt obildad vad gäller datorer. Men jag kan tala om det.
Man använder datorn genom att göra en input.
B: Men man kan programmera om en dator.
R: Oavsett om man programmerar om den så är den fortfarande ett program. Inte sant?
B: Ja.
R: Just nu har en bestämd programmerad dator ett bestämt program. Den som använder datorn gör en input. Den programmerade datorn har inget annat val än att skapa en output, exakt enligt datorns programmering. Datorn har alltså inget val till vilken output den kommer att göra. Det beror fullständigt på inputen som du ger den. Och det är, enligt mitt koncept, exakt vad som sker genom varje mänsklig varelse.
Din programmerade dator har inget ego – känslan av personligt görande – därför kallar inte den programmerade datorn outputen ”min handling”. Men den här datorn (André) har ett ego, en känsla av ett personligt görande. Därför kallar den mänskliga varelsen, den mänskliga datorn, handlingen som Källan skapat ”min handling”.
Är det här klart för dig? Förstår du vad jag säger?
B: Ja, det är klart för mig.
R: Om det inte är klart, tveka inte att sträcka upp ditt program … ehhh … upp din hand (alla skrattar hejdlöst), så ska jag försöka förklara det på ett annorlunda sätt.
B: Nej, jag förstår.
R: Okej. Så frågan som kommer vid den här nivån är: Vad är inputen som Källan eller Gud sätter in? Vad är det för input den ger för att skapa en output? Inputen är – en tanke.
Du säger vanligtvis: ”Jag hade en tanke.” Men du hade ingen kontroll över vilken tanke som skulle komma. Om du går på djupet och undersöker kommer du se att du inte hade någon kontroll över vad du närmast skulle se, höra, känna, smaka, eller röra med händerna. Du har ingen kontroll över vad dina sinnen förmedlar, och därför inte heller över den följande tanken.
Inputen är att en tanke kommer. Du har ingen kontroll över den. Något ses eller hörs. Du har ingen kontroll över det. Hjärnan svarar till inputen enligt den unika programmeringen, och ut kommer outputen som André kallar ”min handling”.
Om inputen är densamma i tre olika programmerade kropp/sinne-organismer kommer outputen, hjärnans reaktion, att vara annorlunda, eftersom programmeringen är olika i var och en av de tre kropparna.
Har du varit i Bombay förut?
B: I Bombay? Nej.
R: Någonstans i Indien?
B: Ja.
R: Jag förstår.
Vid trafikljusen stannar din taxi eller din bil och tre eller fyra tiggare springer mot bilen med händerna utsträckta. Om rutorna på bilen är nedrullade sträcker de in sina händer och ber om pengar eller mat. Inputen är att se tiggarna komma och omringa bilen. Hjärnan reagerar till inputen enligt programmeringen i kropp/sinne-organismen vilket kanske gör att ilska uppstår. Detta resulterar i att kropp/sinne-organismen skriker åt tiggarna att försvinna.
I ett annat fall kan en kropp/sinne-organism vara programmerad blygare än normalt, vilket kanske gör att rädsla uppkommer, med tanken: ”Nu är det bara tre eller fyra tiggare. Tänk om trettio eller fyrtio kommer och omringar bilen!” Detta gör att bilens rutor rullas upp. I ett tredje fall, i ännu en programmering, kanske medkänsla uppkommer, med tanken: ”I mitt land skulle tiggarna vara i skolan. Här måste de tigga efter mat!” Så den kropp/sinne-organismen kanske sticker ner sin hand i fickan och tar fram lite pengar och ger till dem.
Det här är tre annorlunda reaktioner, i tre olika kropp/sinne-organismer eftersom de alla har olika programmering.
Men den viktigare poängen, André, är denna: Anta att det som kallas självförverkligande, eller upplysning, eller total förståelse, har skett i alla tre organismer. Att alla tre unikt programmerade organismer är självförverkligade. Och att samma input sker. Min poäng är, mitt koncept är, att samma reaktion kommer att ske. Varför. Eftersom reaktionen produceras av den programmerade datorn över vilken vare sig den upplyste eller den vanliga människan haft någon kontroll. Så även efter självförverkligande eller upplysning kommer kropp/sinne-organismen att fungera mer eller mindre likadant. Det är därför du ser olika upplysta varelser bete sig på olika sätt.
Har du hört talas om Ramana Maharshi?
B: Jag har hört talas om honom ja.
R: Ramana Maharshi var en väldigt tyst och lugn person; talade inte mycket och gjorde inte mycket. Han låg på sin soffa tills någon kom och ställde en fråga. Då försökte han besvara frågan.
Människor misstog denna tystlåtenhet som något som sker efter upplysning. Men den kropp/sinne-organism som kallades Ramana Maharshi var från första början (innan upplysningen) programmerad att vara tyst och inte så aggressiv. Då däremot mig Guru, Nisargadatta Maharaj, var annorlunda programmerad. Han var programmerad med en kort stubin. (småskratt fyller rummet) Så han blev arg ganska ofta.
Så outputen i alla tre kropp/sinne-organismer kommer att vara likadan före som efter självförverkligandet. Om en kropp/sinne-organism är programmerad att vara blygare än vad som anses normalt, kommer programmeringen att stanna så även om upplysning sker; förståelsen eller självförverkligandet ändrar vanligtvis inte programmeringen. Reaktionen kan vara ilska, rädsla eller medkänsla.
Nu skulle André kunna ställa frågan: Om samma reaktion sker i den vanliga människans liv som i den upplystes liv, vad är då skillnaden?
B: Ja.
R: Det är en välgrundad fråga. Och svaret är att i den upplysta människan är det som uppkommer som en output – ilska, rädsla eller medkänsla – i nuet. Men i den vanliga människan kommer egot in efter att den normala reaktionen skett och bedömer situationen. I fallet av ilska säger den vanliga människan: ”Jag är arg! De har gjort mig arg och jag vill inte att de ska göra mig arg! Min doktor har sagt till mig att jag måste vara försiktig annars kanske jag får en stroke eller en hjärtattack.” Det här tänkandet är horisontalt i tid.
Ilska uppkommer i nuet. Efter det lever inte längre den vanliga människan i nuet. Han lever livet i horisontal involvering. I den upplyste uppkommer ilska i nuet och försvinner lika fort. Så om samma tiggare i stunden efter gör något roligt (inputen), skrattar han ihop med tiggaren eftersom den tidigare stunden av ilska är över.
Så i den upplystes fall är det i ena stunden ilska, och i andra stunden nöje. Men i den vanliga människan är det ilska som fortsätter i tiden – horisontal involvering.
Det är skillnaden.
Om istället rädsla uppkommer i den upplyste sker samma sak. Han ser tiggaren och rädsla uppkommer och försvinner lika fort. Men den vanlige mannen säger: ”De gjorde mig rädd. Och nu försöker de få mig att skratta! Jag ska inte skratta! (några i rummet skrattar) Varför ska jag skratta åt dem som gjorde mig rädd?”
I fallet av medkänsla säger den vanliga människan: ”Jag är en snäll och känslosam människa. Jag ger pengar till tiggarna och jag vill att så många människor som möjligt ska se det; att de ska se vilken snäll och känslosam människa jag är.” Men hos den upplyste uppkommer medkänsla och gärningen att ge pengar i nuet, utan någon relevans till att individen skulle vara snäll eller känslosam.
Det är skillnaden.
Exakt vad går denna skillnad ut på? Jo detta: Den vanliga människan säger: ”Jag gör det här.” Den vanliga människan är involverad på grund av känslan av personligt görande. Men hos den vise har känslan av personligt görande undanröjts, vilket är själva grunden för mitt koncept om vad självförverkligande eller upplysning är.
Mitt koncept om vad självförverkligande är är en mycket liten sak: Känslan av personligt görande har blivit totalt undanröjd.
Det betyder att jag har den fullständiga övertygelsen att handlingar som äger rum genom denna kropp/sinne-organism (slår sig på benet), som samhället bedömer som goda eller dåliga, inte är mina. De är bara outputs som skapats av Källan eller Gud genom denna kropp/sinne-organisms programmering. Det är allt. Och om det inte är jag som utför handlingarna som äger rum måste jag acceptera att varken André eller någon annan utför något.
Självförverkligande, eller upplysning, eller förståelse är med andra ord det totala accepterandet att alla handlingar är en gudomlig händelse och inte något som görs av någon!
Om den här förståelsen sker skulle nästa fråga kunna vara: Vad är det för mening med denna förståelse? Självförverkligande eller upplysning måste baseras på livet, bortom livet är mysteriet. Om upplysning syftar till vad som är bortom livet vet ingen vad det är; det är mysteriet, det okända. Och jag har alltid känt att trots alla dessa vetenskapliga framsteg … människan har skickat människor till månen, men det okända förblir fortfarande okänt. Alla vetenskapliga framsteg baseras på livet som vi känner det.
Vad söker den andliga sökaren? Mitt svar är att han söker frid. Han söker den frid som existerar under djup sömn – det finns en upplevelse av vad som söks. Och vad han verkligen vill är att den frid som finns i djup sömn ska råda i det vakna tillståndet, under det att han går igenom sitt dagliga liv. Inte upp och ner såhär (rör handen kraftigt upp och ner) utan såhär (rör handen i små rörelser upp och ner). Det är frid.
Mitt första grundläggande koncept är detta: Varje mänsklig varelse är inget annat än en unik programmerad dator genom vilken Källan eller Gud skapar handlingar.
Mitt andra grundläggande koncept är: Inget kan ske såvida det inte är Källans eller Guds vilja.
Det här konceptet baseras på tre ord i bibeln: Ske Guds Vilja. Innebörden i dessa tre ord är för mig att inget kan ske såvida inte Gud vill att det ska ske. Om en handling sker genom en kropp/sinne-organism som samhället bedömer som bra eller dålig, skulle den inte kunna ske om det inte var Guds vilja.
Vet du vilken oerhörd lättnad det här innebär för individen om det accepteras? Lättnanden kommer från den enorma, oerhörda mängden synder, skulder och hat som alla bär på; för handlingar som skett genom kropp/sinne-organismen. Och vad gäller betingelserna – jag har blivit tillsagd att jag inte får göra det här eller det där, men jag finner att jag inte kan hjälpa att jag gör det jag gör.
Så dag efter dag – synd och skuld, synd och skuld. Bördan av synd och skuld är oerhörd eftersom jag vet att jag inte kan hjälpa att jag gör det jag inte får göra. Jag kanske inte vill göra det, men ändå sker det. Därför uppkommer synd och skuld.
En handling sker genom denna kropp/sinne-organism kallad André. Den sårar mig. Den skulle inte kunna såra mig om det inte var Guds vilja att jag skulle bli sårad. Om jag har blivit sårad, har jag blivit sårad eftersom det var Guds vilja och den här kropp/sinne-organismens öde. Inte för att André ville såra mig.
Om det inte var Guds vilja att jag skulle bli sårad, skulle varken André eller någon annan kraft kunna såra mig.
Så jag är inte sårad på grund av Andrés handlande, utan på grund av att det är Guds vilja och mitt öde. André skulle aldrig kunna såra mig om det inte var Guds vilja att jag skulle bli sårad.
Hur skulle jag kunna hata André när jag vet detta?
Vad innebär det att helt och hållet förstå att ingen handling som sker genom kropp/sinne-organismen är individens handling utan Guds vilja? Ingen stolthet, ingen skuld, inget hat.
Om en handling sker genom kropp/sinne-organismen och bedöms av samhället som en god handling, blir hyllandet från samhället inputen i den programmerade kropp/sinne-apparaten. Hjärnan reagerar till hyllandet och outputen blir känsla av behag.
Jag säger inte att en känsla av behag inte kan uppkomma hos en som är självförverkligad. Men vad som inte uppkommer, André, när jag vet att det inte är min handling som blivit hyllad, är stolthet. Jag kanske känner en viss tillfresställelse, men hur kan stolthet uppkomma när jag vet att det inte är min handling som samhället hyllat? Jag kan inte vara stolt över något jag vet inte är min handling.
Om en handling å andra sidan ogillas av samhället, blir ogillandet inputen, hjärnan reagerar och ånger uppkommer. En känsla av ånger men inte av skuld. Det är inte min handling som samhället ogillat!
Denna kropp/sinne-organism kallad Ramesh deltar i livet. Att delta i livet betyder: Behag eller obehag, lycka eller olycka. Beroende på hur samhället reagerar på handlingen kommer behag, obehag, lycka eller olycka att inträffa. Dessa känslor måste uppkomma i livet förstår du.
Så med denna förståelse – att ingen gör något – deltar även den upplyste i livet, och den upplyste känner också lycka eller olycka, behag eller obehag. Men eftersom han vet att det inte är någon som gör något kan han inte hata någon.
Vad innebär det fullständiga accepterandet att alla handlingar är en gudomlig händelse, och inte något utfört av någon? Det betyder att den upplyste deltar i livet eftersom han är tvingad till det; kropp/sinne- organismen måste leva i samhället, vilket betyder att ilska kan uppkomma, att rädsla kan uppkomma, att ånger kan uppkomma. Men vad som inte uppkommer – vilket är vad som skapar friden – är skuld, stolthet, hat eller avundssjuka.
Om upplysning sker måste jag fortfarande leva mitt liv. Kropp/sinne-organismen måste leva resten av sitt liv och också delta i livet och därför påverkas av behag eller obehag. Men detta sker utan att friden påverkas. Det som gör att friden påverkas är: Stolthet, skuld, hat eller avundsjuka.
Att leva i frid innebär inte att inte delta i livet. Den upplyste deltar i livet och upplever exakt samma sak som den vanliga människan, men, utan stolthet, skuld, hat eller avundssjuka. Och frånvaron av dessa betyder frid. Och behaget eller obehaget är dessa små upp och ner (rör handen upp och ner), som kroppen måste gå igenom enligt dess programmering.
Detta är mitt koncept.
B: Tack.
R: Du tackar mig för tidigt. (rummet exploderar ännu en gång i skratt) Din fråga nu skulle kunna vara: ”Jag accepterar att inget kan ske om det inte är Guds vilja. Jag accepterar att ingen gör något och jag håller med om att det skapar frid. Varför accepterar jag det. Eftersom detta koncept tilltalar mitt logiska tänkande. Det tilltalar mig känslomässigt av vad jag kan förvänta mig av livet.” Men, denna acceptans är bara intellektuell. Så Andrés nästa fråga skulle kunna vara: ”Jag accepterar det intellektuellt, men hur kan jag acceptera det fullständigt, utan det minsta tvivel? Om någon ger mig en spruta som gör att jag bara kan säga det jag tror är sant och sedan frågar mig: ’Tror du verkligen att du inte är göraren? Att ingen gör något? Att allt sker enligt Guds vilja?’ Då kommer jag att säga: ’NEJ! Självfallet inte!’”
Det beror på att accepterandet är intellektuellt.
Den viktiga frågan är: Hur kan denna intellektuella acceptans bli fullständig?
Det är egot som säger: ”Jag är lycklig eller jag är olycklig.” Kropp/sinne-organismen kan inte säga någonting eftersom den bara är ett instrument.
Egot, André, säger: ”Jag accepterar det här intellektuellt. Du har ett väldigt bra koncept. Men hur kan jag nå den fullständiga förståelsen?” Det är egot, André, som ställer den här frågan. För vem måste slutligen acceptera detta koncept? Egot! Och det är egot är sökaren. Vad för slags sökande det än är så är det egot som söker. Men vad som egentligen sker är att sökandet bara sker. Det skulle inte kunna ske om det inte var Guds vilja. Sökandet sker för att Gud vill att det ska ske. Oavsett om André söker ekonomisk vinst, berömmelse eller Gud, så sker sökandet automatiskt. André har inget val.
Mitt tredje grundläggande koncept är därför: Vilket sökande det än är, finns det ingen sökare. Det sökande som sker beror på kropp/sinne-organismens programmering. Om André söker ekonomisk vinst beror det på att datorn kallad André är programmerad så att sökandet efter pengar sker. André säger: ”Jag vill ha mer pengar” men kropp/sinne-organismen söker pengar eftersom den är programmerad att göra det.
Om en annan kropp/sinne-organism är programmerad att söka berömmelse kommer den kropp/sinne-organismen att söka berömmelse och utesluta pengar, makt eller vad det nu än är eftersom den är programmerad att göra det. Och om André söker Gud, Sanningen eller Friden sker inte det pga. att André valt det utan på grund av att kropp/sinne-organismen ända sedan födseln blivit programmerad att söka Gud.
Du sa tidigare att du haft känslan ända sedan barndomen. Varför. Jo, sökandet börjar i barndomen, och barnet har givetvis inte beslutat vad det ska söka. Kropp/sinne-organismen André har blivit programmerad att söka Frid, Sanning eller Gud. Problemet är när egot säger: ”Jag söker Gud.” Vad sker då? Jo då säger egot: ”Jag söker Gud, och han söker pengar. Därför är jag, den andliga sökaren, en mycket bättre person än honom.” Den andlige sökaren känner mycket stolthet i detta. Men vad som sker är att sökandet sker automatiskt.
Endast den kraft som är Källan eller Gud och som startat sökandet kan kontrollera utvecklingen. Oavsett om den slutgiltiga förståelsen sker eller inte beror inte på de ansträngningar André tror sig göra utan är fullständigt beroende av Guds eller Källans vilja.
När denna förståelse sker, ju djupare desto bättre, då blir sökaren svagare och kommer till slutsaten att: ”Varför ska jag bry mig hur sökandet utvecklas om det inte ligger i min kontroll? Varför låter jag inte Gud göra sin sak. Hur detta sökande slutar är hans bekymmer! Inte mitt.”
Men det hindrar inte André att göra vad det än är han gör. Varför. Eftersom André inte gör det heller. Så André kan inte säga: ”Jag ska inte göra någonting och stanna i sängen hela dagen.” Varför. Eftersom görandet inte är Andrés görande. Även om André beslutar sig för att ligga i sängen och inte göra något, eftersom han inte har någon kontroll, kommer energin som verkar genom kropp/sinne-organismen att fortsätta skapa handlingar.
André säger: ”Jag ligger i sängen och ska inte göra något.” Men det innebär bara att fysiska handlingar inte sker … men psykiska handlingar fortsätter oupphörligen. Medan André ligger i sängen fortsätter den mentala strömmen ständigt. Så någon form av handling kommer att fortsätta produceras. Därför säger André: ”Okej, jag kommer att gå igenom mitt liv och göra vad det än är jag tror att jag ska göra och låta Gud sköta sin sak.”
När den här intellektuella förståelsen blir total kommer förståelsen att livet sker genom de många miljarder datorerna utan något jag, utan något jag i alla kropp/sinne-organismer. Och den förståelsen måste vara fullständig.
Så vi kommer tillbaka till frågan: ”Hur kan jag, André-egot, uppnå denna fullständiga förståelse? Just nu är den intellektuell. Hur kan den bli fullständig?”
Mitt förslag är att vid dagens slut ta tio-, tjugo-, trettio minuter, och sitta tyst och tänka på vilken handling som helst som har skett under dagen. En handling som du trodde var din handling. Om du kan göra det snabbt undersöker du flera handlingar.
Denna andliga övning kallar jag ”självutforskande”; baserad på Ramana Maharshis berömda förslag ”self-inquiry” (Frågan ”vem är jag?”. Metoden som Ramana föreslår för att vända uppmärksamheten inåt).
Vem gör self-inquiry eller självutforskande? Egot givetvis. Det är egot som av egen erfarenhet måste komma till slutsatsen att det inte är han som gör något. Ett koncept kan bara bli en sanning om egot, André själv, upplevt det; bara genom övertygelse av personlig erfarenhet.
Egot undersöker en handling som skett under dagen. Hur började handlingen? Var det jag som beslutade göra den, eller var den beroende av något som jag inte hade kontroll över? Någon sa eller gjorde något, hjärnan reagerade till det och ”min” handling började.
Om detta självutforskande görs noggrant och ärligt beror på Guds vilja och ödet. T.o.m. om utforskandet börjar eller inte, och om det forstätter ärligt och noggrant, beror på Guds vilja. Men om det är Guds vilja, och detta självutforskande går tillräckligt djupt, och egot kommer till slutsatsen att: ”Jag har undersökt denna handling och det visar sig att det egentligen inte är min handling. Varför. Eftersom jag inte hade någon kontroll över den. Det jag trodde var min handling hade jag ingen som helst kontroll över. Hur kan jag då kalla den min handling?”
Undersök en handling, två handlingar, och jag garanterar att vid varje handling – om utforskandet görs ärligt och noggrant – kommer egot till slutsatsen: ”Det var inte min handling.” Varje gång egot kommer till slutsatsen att det inte var egots handling och finner det från personlig erfarenhet, blir egot svagare; svagare och svagare tills det ställer sig själv frågan: ”Om jag har kommit till denna slutsats, inte för att någon sagt det till mig eller för att jag har läst det någonstans, utan för att jag har undersökt och funnit, av egen erfarenhet, att jag inte utför någon handling – behövs då verkligen jag i livet? Eller sker livet genom denna kropp/sinne-organism utan något jag?”
När denna fråga: ”Finns det verkligen ett jag?” skapar så mycket vånda att den inte låter egot vara tyst kan svaret till sist komma. När intensiteten i detta elände och lidande blir verkligt djupt och odrägligt, och kanske leder till att egot funderar på självmord, kan svaret komma – om det är Källans vilja att svaret ska komma – att det aldrig fanns något jag.
När frågan kommer från det djupaste av din varelse, som är Källan, ger Källan svaret: ”Mitt kära barn, det fanns aldrig något jag. Allt som har skett har skett utan din kontroll. Du behöver inte känna någon skuld eller stolthet för jaget existerar helt enkelt inte.” Och när svaret kommer från Källan är förståelsen fullständig.
Men egot måste göra något för allt sökande görs av egot. Det är egot som måste göra utforskandet. Det är egot som måste försäkra sig om att utforskandet utförs ärligt och noggrant. Och det är egot som slutligen kommer till slutsatsen att allt sker utan något jag.
Om livet sker genom denna kropp utan något jag sker samma sak genom varje kropp.
Självutforskande är den enda övning jag föreslår eftersom när det är framsteg, när egot dag efter dag kommer till slutsatsen: ”Jag har undersökt så många handlingar och ingen visar sig vara min handling” då blir egot svagare och svagare.
Men i de andra andliga övningarna är faran den att när det är framsteg blir egot starkare och starkare. Om du till exempel beslutar dig att meditera, och det blir framsteg, säger André: ”Jag började med en halvtimme, och nu kan jag sitta tre timmar! Medan min kompis inte ens kan sitta i en timme!”
Det betyder att så länge det är framsteg i meditation blir egot starkare. Det behöver inte alltid ske, men det kan ske.
Men när det blir framsteg i självutforskande och egot blir svagare och svagare och slutligen nästan kollapsar, kommer svaret från källan: ”Det fanns aldrig något ego. Det fanns aldrig något jag. Du behöver inte lida.”
Det här är min totala konceptuella lära.
(tystnad)
R: Så har du någon fråga?
B: Nej, inga frågor.
R: Inte just nu, men du åker idag?
B: Nej inte idag.
R: Åh, du åker inte idag?
B: Nej, vi kommer imorgon också.
R: Okej. Förmodligen kommer frågor att uppkomma under dagen.
(Ramesh ber André att lämna över mikrofonen till besökaren jämte)
R: Ditt namn är?
B: Mitt namn är Monica.
R: Förlåt?
B: Monica.
R: Monica! Ahh, jaha.
B: Ehhhh, mmmmm.
R: Jag känner många Monica. Alla är väldigt snälla personer. (skratt fyller rummet) Eftersom alla kommer till mig!
Klockan var nu någon minut i elva. Monica som var från Tyskland var en devotee till Satya Sai Baba och undrade varför Avatarerna lär sina lärjungar att inte stjäla, att inte mörda, att inte göra det här eller det där. De skulle lika gärna kunna säga: Acceptera allting eftersom det är en gudomlig händelse genom ett mänskligt objekt.
Det tog nästan fyrtio minuter att reda ut frågan men Rameshs svar var i korthet att Gud eller Källan talar genom organismerna det Gud vill säga och inte det lärjungarna vill höra. Och Gud, eller Källan, säger olika saker genom varje kropp beroende på programmeringen.
Efter samtalen samlades vi i vardagsrummet. Dagen innan hade jag stött på en man från Tyskland som inte hade någonstans att sova. Han fick sova i mitt hotellrum. Nu satt han i vardagsrummet hos Ramesh relativt förvånad över vad han hade hört. Han var en jorden-runt-resenär och skulle snart bege sig till Goa. Vi tog adjö av varandra och jag såg på hans ansiktsuttryck att vissa frågor hade väckts. Jag undrar vad han funderar på i denna stund.
[Översättningen har gjorts från en bandupptagning]
Ett fotografi vid sidan om mig, där jag sitter på sängkanten, visar Nisargadattas ansikte. Framför mig, på fönsterkarmen, står fyra små tavlor med text skrivet på. En lyder: ”Självförverkligande eller Upplysning är inget annat än den djupaste möjligaste förståelsen att det inte finns någon individuell görare av någon handling – varken du eller någon annan. Du är inte heller tänkaren av tankarna, ej heller upplevaren av upplevelser – de sker.”
Jag tittar ut genom fönstret. Där, långt borta syns arabiska havet. En kråka flyger förbi. Utanför tutar bilar och en man som går upp längs gatan hörs ropa något. Klockan på fönsterkarmen visar någon minut över tio och in kommer en liten gråhårig man. De som sitter på golvet flyttar på sig och en smal gång bildas fram till fåtöljen. Han sätter sig ner, tittar på människorna omkring sig, och säger …
Ramesh: Är någon av er tre bara här för idag? För dagens samtal?
Besökare: Ja.
R: Du är bara här för idag?
B: Ja, det är jag.
R: Okej. Vill du berätta lite om dig själv?
B: Mitt namn är André och jag är från Ryssland.
Av det jag kommer ihåg från min barndom led jag aldrig. Den var bra och…
R: Så du hade en hygglig barndom? Är det vad du menar?
B: Ja.
R: Är det ovanligt i Ryssland?
B: Nej, det är vanligt.
Vad jag vill säga är att jag alltid har velat göra mitt liv bättre, att förändra mitt liv och försöka göra något bättre.
R: Det är inte ryskt, det är amerikanskt! (Rummet exploderar i skratt)
R: Du menar att du även som barn ville göra ditt liv bättre?
B: Ja, jag hade sådana här tankar.
R: Jag förstår.
B: Speciellt efter att ha läst några av Gurdjieffs böcker.
R: När började du läsa Gurdjieffs böcker?
B: Det var omkring fyra år sedan. Jag trodde att jag levde mekaniskt och skulle dö mekaniskt och att jag var tvungen att förändra något.
R: Okej. Att det måste finnas något mer i livet än att bara leva och dö. Så du försöker ta reda på vad det är. Har du läst några andra böcker förutom Gurdjieff?
B: Jag har läst ”Consciousness speaks och ”Science on the way”, en översättning av Nisargadatta Maharaj.
R: Jag förstår.
B: Då började jag förstå att det inte finns någon som kan förändra något. Men efter en tid fann jag att det fortfarande är någon som beslutar sig att förändra eller inte förändra saker. Efter att ha läst din bok var det fortfarande någon som beslutade att … om jag verkligen inte existerar, så beslutar jag mig att inte förändra något.
R: Jag förstår. Har sökandet alltid funnits där eller fanns det en tid då du inte sökte?
B: Sökandet har alltid funnits där. Nu börjar jag förstå att om det inte finns någon som kan förändra något eller inte förändra något. Ska jag nu bara slappna av och låta allt ske?
R: Kan du förklara vad du menar med att du ska slappna av och låta allt ske?
B: Att inte försöka förändra eller inte förändra något.
R: Men det betyder inte att André inte kommer att göra något. Betyder ”att slappna av” att André inte kommer att göra något?
B: Vad jag förstår innebär ”att slappna av” att någon måste slappna av.
R: Vad jag menar är … när du säger att du ska slappna av, vad jag tror du menar är att du kommer att fortsätta göra det som måste göras i stunden.
B: Ahhh.
R: Men! Att slappna av betyder att du kommer göra det som måste göras utan någon anspänning. Och det finns ingen anspänning när du vet att du inte kan påverka något.
Är din förståelse sådan att du kommer göra vad som behöver göras, vetandes att utgången inte ligger i din kontroll? Är det vad du menar med att slappna av?
Jag tror att det är det du menar.
B: Något liknande, ja.
R: Ja, jag tror det. Berätta nu för mig, André, vad det är du tror du sökt ända sedan barndomen.
B: Ehhh, något som … ren subjektivitet.
R: Ren …?
B: Ren subjektivitet.
R: Men det är bara ord.
B: Ja, det förstår jag.
R: Så egentligen vet du inte vad det är du söker?
B: Nej, det vet jag inte.
R: Skulle du hålla med om att vad det än är du söker, måste det vara något som är starkt sammanbundet med livet. Att det inte är något som är bortom livet. Bortom livet är mysteriet, det okända, och ingen kan veta något om vad som är bortom livet. Därför måste det andliga sökandet baseras på livet som vi känner det. Håller du med?
B: Ja.
R: Jag ställer samma fråga till alla: Vad är det du tror du söker? De flesta kan inte svara på frågan. De säger: ”Jag vet inte!” Men en besökare sa för en tid sedan: ”Jag försöker bli bekväm med mig själv. Och jag vet att jag inte kan vara bekväm med mig själv om jag inte är bekväm med andra.”
Det är ett sätt att lägga fram det på.
Men mitt koncept är att det man söker är något som vanligtvis inte sker i livet – och det är frid.
Händelser i livet påverkar individen oerhört mycket. Något bra sker och du blir glad. Något mindre bra sker och du befinner dig på bedrövelsens botten. Livet pendlar upp och ner såhär (rör sin hand i stora rörelser upp och ner). Så vad jag tror att den andliga sökaren egentligen söker, oavsett om han vet det eller inte, är att livet ska pendla såhär (rör sin hand med mindre rörelser upp och ner).
Förstår du?
B: Ja.
R: Nu skulle din fråga kunna vara: Varför ska handen röra sig överhuvudtaget? Varför kan det inte vara såhär (håller sin hand stilla)? Svaret är att om den är stilla betyder det att du är död!
B: Ja, det förstår jag.
R: Oavsett om det är ditt fysiska EKG eller ditt andliga EKG, betyder orörlighet att du är död.
Även den upplyste har en kropp/sinne-organism som har sin egen natur. Kropp/sinne-organismens natur kallar jag programmering. Med programmering menar jag att du inte hade något val till vilka föräldrar du föddes. Så du hade inget val över den unika sammansättning DNA i detta objekt. Även tvillingar har olika DNA. Programmering är gener eller DNA.
Och eftersom du inte hade någon kontroll över att få två bestämda föräldrar i en bestämd miljö, har du inte haft något som helst val till de betingelser denna kropp/sinne-organism erhållit från dag ett i den miljön: i hemmet, i skolan, i samhället, i kyrkan eller i templet. Betingelserna kropp/sinne-organismen erhållit är ett bombardemang av vad du ska göra, vad du ska tänka, vad du inte ska göra och vad du inte ska tänka. Varje kropp/sinne-organism bär på en enorm mängd betingelser från omgivningen. Betingelser som vanligtvis lyder: Det här ska göras, det där ska inte göras.
DNA samt den omgivande miljön är vad jag kallar programmering i en bestämd kropp/sinne-organism. Mitt grundläggande koncept är därför: En mänsklig varelse, alla mänskliga varelser, är inget annat än en unikt programmerad dator eller apparat, genom vilken Källan skapar handlingar.
Du kan kalla källan för Källan, du kan kalla den Medvetande som den Indiska Vedan säger, du kan kalla den det Absoluta, Ursprunglig Energi eller Gud. Men om jag använder ordet Gud använder jag inte ordet som det vanligtvis används. Det vanliga sättet att använda ordet Gud är att föreställa sig en allsmäktig varelse som du och jag sammanbunden med manifestationen. Det är inte vad jag menar när jag använder ordet Gud. Jag menar själva Källan ur vilken manifestationen framkommit.
Vad jag säger är att livet som vi känner det inte är något annat än totaliteten av handlingar i varje stund, som Källan genom sin vilja förkroppsligar – via de många miljarder unikt programmerade apparaterna.
Hur använder Källan den mänskliga programmerade datorn? Precis så som du använder din dator. Använder du en dator?
B: Nej.
R: Men du vet hur den fungerar?
B: Ja.
R: Jag använder inte heller någon dator. Jag är totalt obildad vad gäller datorer. Men jag kan tala om det.
Man använder datorn genom att göra en input.
B: Men man kan programmera om en dator.
R: Oavsett om man programmerar om den så är den fortfarande ett program. Inte sant?
B: Ja.
R: Just nu har en bestämd programmerad dator ett bestämt program. Den som använder datorn gör en input. Den programmerade datorn har inget annat val än att skapa en output, exakt enligt datorns programmering. Datorn har alltså inget val till vilken output den kommer att göra. Det beror fullständigt på inputen som du ger den. Och det är, enligt mitt koncept, exakt vad som sker genom varje mänsklig varelse.
Din programmerade dator har inget ego – känslan av personligt görande – därför kallar inte den programmerade datorn outputen ”min handling”. Men den här datorn (André) har ett ego, en känsla av ett personligt görande. Därför kallar den mänskliga varelsen, den mänskliga datorn, handlingen som Källan skapat ”min handling”.
Är det här klart för dig? Förstår du vad jag säger?
B: Ja, det är klart för mig.
R: Om det inte är klart, tveka inte att sträcka upp ditt program … ehhh … upp din hand (alla skrattar hejdlöst), så ska jag försöka förklara det på ett annorlunda sätt.
B: Nej, jag förstår.
R: Okej. Så frågan som kommer vid den här nivån är: Vad är inputen som Källan eller Gud sätter in? Vad är det för input den ger för att skapa en output? Inputen är – en tanke.
Du säger vanligtvis: ”Jag hade en tanke.” Men du hade ingen kontroll över vilken tanke som skulle komma. Om du går på djupet och undersöker kommer du se att du inte hade någon kontroll över vad du närmast skulle se, höra, känna, smaka, eller röra med händerna. Du har ingen kontroll över vad dina sinnen förmedlar, och därför inte heller över den följande tanken.
Inputen är att en tanke kommer. Du har ingen kontroll över den. Något ses eller hörs. Du har ingen kontroll över det. Hjärnan svarar till inputen enligt den unika programmeringen, och ut kommer outputen som André kallar ”min handling”.
Om inputen är densamma i tre olika programmerade kropp/sinne-organismer kommer outputen, hjärnans reaktion, att vara annorlunda, eftersom programmeringen är olika i var och en av de tre kropparna.
Har du varit i Bombay förut?
B: I Bombay? Nej.
R: Någonstans i Indien?
B: Ja.
R: Jag förstår.
Vid trafikljusen stannar din taxi eller din bil och tre eller fyra tiggare springer mot bilen med händerna utsträckta. Om rutorna på bilen är nedrullade sträcker de in sina händer och ber om pengar eller mat. Inputen är att se tiggarna komma och omringa bilen. Hjärnan reagerar till inputen enligt programmeringen i kropp/sinne-organismen vilket kanske gör att ilska uppstår. Detta resulterar i att kropp/sinne-organismen skriker åt tiggarna att försvinna.
I ett annat fall kan en kropp/sinne-organism vara programmerad blygare än normalt, vilket kanske gör att rädsla uppkommer, med tanken: ”Nu är det bara tre eller fyra tiggare. Tänk om trettio eller fyrtio kommer och omringar bilen!” Detta gör att bilens rutor rullas upp. I ett tredje fall, i ännu en programmering, kanske medkänsla uppkommer, med tanken: ”I mitt land skulle tiggarna vara i skolan. Här måste de tigga efter mat!” Så den kropp/sinne-organismen kanske sticker ner sin hand i fickan och tar fram lite pengar och ger till dem.
Det här är tre annorlunda reaktioner, i tre olika kropp/sinne-organismer eftersom de alla har olika programmering.
Men den viktigare poängen, André, är denna: Anta att det som kallas självförverkligande, eller upplysning, eller total förståelse, har skett i alla tre organismer. Att alla tre unikt programmerade organismer är självförverkligade. Och att samma input sker. Min poäng är, mitt koncept är, att samma reaktion kommer att ske. Varför. Eftersom reaktionen produceras av den programmerade datorn över vilken vare sig den upplyste eller den vanliga människan haft någon kontroll. Så även efter självförverkligande eller upplysning kommer kropp/sinne-organismen att fungera mer eller mindre likadant. Det är därför du ser olika upplysta varelser bete sig på olika sätt.
Har du hört talas om Ramana Maharshi?
B: Jag har hört talas om honom ja.
R: Ramana Maharshi var en väldigt tyst och lugn person; talade inte mycket och gjorde inte mycket. Han låg på sin soffa tills någon kom och ställde en fråga. Då försökte han besvara frågan.
Människor misstog denna tystlåtenhet som något som sker efter upplysning. Men den kropp/sinne-organism som kallades Ramana Maharshi var från första början (innan upplysningen) programmerad att vara tyst och inte så aggressiv. Då däremot mig Guru, Nisargadatta Maharaj, var annorlunda programmerad. Han var programmerad med en kort stubin. (småskratt fyller rummet) Så han blev arg ganska ofta.
Så outputen i alla tre kropp/sinne-organismer kommer att vara likadan före som efter självförverkligandet. Om en kropp/sinne-organism är programmerad att vara blygare än vad som anses normalt, kommer programmeringen att stanna så även om upplysning sker; förståelsen eller självförverkligandet ändrar vanligtvis inte programmeringen. Reaktionen kan vara ilska, rädsla eller medkänsla.
Nu skulle André kunna ställa frågan: Om samma reaktion sker i den vanliga människans liv som i den upplystes liv, vad är då skillnaden?
B: Ja.
R: Det är en välgrundad fråga. Och svaret är att i den upplysta människan är det som uppkommer som en output – ilska, rädsla eller medkänsla – i nuet. Men i den vanliga människan kommer egot in efter att den normala reaktionen skett och bedömer situationen. I fallet av ilska säger den vanliga människan: ”Jag är arg! De har gjort mig arg och jag vill inte att de ska göra mig arg! Min doktor har sagt till mig att jag måste vara försiktig annars kanske jag får en stroke eller en hjärtattack.” Det här tänkandet är horisontalt i tid.
Ilska uppkommer i nuet. Efter det lever inte längre den vanliga människan i nuet. Han lever livet i horisontal involvering. I den upplyste uppkommer ilska i nuet och försvinner lika fort. Så om samma tiggare i stunden efter gör något roligt (inputen), skrattar han ihop med tiggaren eftersom den tidigare stunden av ilska är över.
Så i den upplystes fall är det i ena stunden ilska, och i andra stunden nöje. Men i den vanliga människan är det ilska som fortsätter i tiden – horisontal involvering.
Det är skillnaden.
Om istället rädsla uppkommer i den upplyste sker samma sak. Han ser tiggaren och rädsla uppkommer och försvinner lika fort. Men den vanlige mannen säger: ”De gjorde mig rädd. Och nu försöker de få mig att skratta! Jag ska inte skratta! (några i rummet skrattar) Varför ska jag skratta åt dem som gjorde mig rädd?”
I fallet av medkänsla säger den vanliga människan: ”Jag är en snäll och känslosam människa. Jag ger pengar till tiggarna och jag vill att så många människor som möjligt ska se det; att de ska se vilken snäll och känslosam människa jag är.” Men hos den upplyste uppkommer medkänsla och gärningen att ge pengar i nuet, utan någon relevans till att individen skulle vara snäll eller känslosam.
Det är skillnaden.
Exakt vad går denna skillnad ut på? Jo detta: Den vanliga människan säger: ”Jag gör det här.” Den vanliga människan är involverad på grund av känslan av personligt görande. Men hos den vise har känslan av personligt görande undanröjts, vilket är själva grunden för mitt koncept om vad självförverkligande eller upplysning är.
Mitt koncept om vad självförverkligande är är en mycket liten sak: Känslan av personligt görande har blivit totalt undanröjd.
Det betyder att jag har den fullständiga övertygelsen att handlingar som äger rum genom denna kropp/sinne-organism (slår sig på benet), som samhället bedömer som goda eller dåliga, inte är mina. De är bara outputs som skapats av Källan eller Gud genom denna kropp/sinne-organisms programmering. Det är allt. Och om det inte är jag som utför handlingarna som äger rum måste jag acceptera att varken André eller någon annan utför något.
Självförverkligande, eller upplysning, eller förståelse är med andra ord det totala accepterandet att alla handlingar är en gudomlig händelse och inte något som görs av någon!
Om den här förståelsen sker skulle nästa fråga kunna vara: Vad är det för mening med denna förståelse? Självförverkligande eller upplysning måste baseras på livet, bortom livet är mysteriet. Om upplysning syftar till vad som är bortom livet vet ingen vad det är; det är mysteriet, det okända. Och jag har alltid känt att trots alla dessa vetenskapliga framsteg … människan har skickat människor till månen, men det okända förblir fortfarande okänt. Alla vetenskapliga framsteg baseras på livet som vi känner det.
Vad söker den andliga sökaren? Mitt svar är att han söker frid. Han söker den frid som existerar under djup sömn – det finns en upplevelse av vad som söks. Och vad han verkligen vill är att den frid som finns i djup sömn ska råda i det vakna tillståndet, under det att han går igenom sitt dagliga liv. Inte upp och ner såhär (rör handen kraftigt upp och ner) utan såhär (rör handen i små rörelser upp och ner). Det är frid.
Mitt första grundläggande koncept är detta: Varje mänsklig varelse är inget annat än en unik programmerad dator genom vilken Källan eller Gud skapar handlingar.
Mitt andra grundläggande koncept är: Inget kan ske såvida det inte är Källans eller Guds vilja.
Det här konceptet baseras på tre ord i bibeln: Ske Guds Vilja. Innebörden i dessa tre ord är för mig att inget kan ske såvida inte Gud vill att det ska ske. Om en handling sker genom en kropp/sinne-organism som samhället bedömer som bra eller dålig, skulle den inte kunna ske om det inte var Guds vilja.
Vet du vilken oerhörd lättnad det här innebär för individen om det accepteras? Lättnanden kommer från den enorma, oerhörda mängden synder, skulder och hat som alla bär på; för handlingar som skett genom kropp/sinne-organismen. Och vad gäller betingelserna – jag har blivit tillsagd att jag inte får göra det här eller det där, men jag finner att jag inte kan hjälpa att jag gör det jag gör.
Så dag efter dag – synd och skuld, synd och skuld. Bördan av synd och skuld är oerhörd eftersom jag vet att jag inte kan hjälpa att jag gör det jag inte får göra. Jag kanske inte vill göra det, men ändå sker det. Därför uppkommer synd och skuld.
En handling sker genom denna kropp/sinne-organism kallad André. Den sårar mig. Den skulle inte kunna såra mig om det inte var Guds vilja att jag skulle bli sårad. Om jag har blivit sårad, har jag blivit sårad eftersom det var Guds vilja och den här kropp/sinne-organismens öde. Inte för att André ville såra mig.
Om det inte var Guds vilja att jag skulle bli sårad, skulle varken André eller någon annan kraft kunna såra mig.
Så jag är inte sårad på grund av Andrés handlande, utan på grund av att det är Guds vilja och mitt öde. André skulle aldrig kunna såra mig om det inte var Guds vilja att jag skulle bli sårad.
Hur skulle jag kunna hata André när jag vet detta?
Vad innebär det att helt och hållet förstå att ingen handling som sker genom kropp/sinne-organismen är individens handling utan Guds vilja? Ingen stolthet, ingen skuld, inget hat.
Om en handling sker genom kropp/sinne-organismen och bedöms av samhället som en god handling, blir hyllandet från samhället inputen i den programmerade kropp/sinne-apparaten. Hjärnan reagerar till hyllandet och outputen blir känsla av behag.
Jag säger inte att en känsla av behag inte kan uppkomma hos en som är självförverkligad. Men vad som inte uppkommer, André, när jag vet att det inte är min handling som blivit hyllad, är stolthet. Jag kanske känner en viss tillfresställelse, men hur kan stolthet uppkomma när jag vet att det inte är min handling som samhället hyllat? Jag kan inte vara stolt över något jag vet inte är min handling.
Om en handling å andra sidan ogillas av samhället, blir ogillandet inputen, hjärnan reagerar och ånger uppkommer. En känsla av ånger men inte av skuld. Det är inte min handling som samhället ogillat!
Denna kropp/sinne-organism kallad Ramesh deltar i livet. Att delta i livet betyder: Behag eller obehag, lycka eller olycka. Beroende på hur samhället reagerar på handlingen kommer behag, obehag, lycka eller olycka att inträffa. Dessa känslor måste uppkomma i livet förstår du.
Så med denna förståelse – att ingen gör något – deltar även den upplyste i livet, och den upplyste känner också lycka eller olycka, behag eller obehag. Men eftersom han vet att det inte är någon som gör något kan han inte hata någon.
Vad innebär det fullständiga accepterandet att alla handlingar är en gudomlig händelse, och inte något utfört av någon? Det betyder att den upplyste deltar i livet eftersom han är tvingad till det; kropp/sinne- organismen måste leva i samhället, vilket betyder att ilska kan uppkomma, att rädsla kan uppkomma, att ånger kan uppkomma. Men vad som inte uppkommer – vilket är vad som skapar friden – är skuld, stolthet, hat eller avundssjuka.
Om upplysning sker måste jag fortfarande leva mitt liv. Kropp/sinne-organismen måste leva resten av sitt liv och också delta i livet och därför påverkas av behag eller obehag. Men detta sker utan att friden påverkas. Det som gör att friden påverkas är: Stolthet, skuld, hat eller avundsjuka.
Att leva i frid innebär inte att inte delta i livet. Den upplyste deltar i livet och upplever exakt samma sak som den vanliga människan, men, utan stolthet, skuld, hat eller avundssjuka. Och frånvaron av dessa betyder frid. Och behaget eller obehaget är dessa små upp och ner (rör handen upp och ner), som kroppen måste gå igenom enligt dess programmering.
Detta är mitt koncept.
B: Tack.
R: Du tackar mig för tidigt. (rummet exploderar ännu en gång i skratt) Din fråga nu skulle kunna vara: ”Jag accepterar att inget kan ske om det inte är Guds vilja. Jag accepterar att ingen gör något och jag håller med om att det skapar frid. Varför accepterar jag det. Eftersom detta koncept tilltalar mitt logiska tänkande. Det tilltalar mig känslomässigt av vad jag kan förvänta mig av livet.” Men, denna acceptans är bara intellektuell. Så Andrés nästa fråga skulle kunna vara: ”Jag accepterar det intellektuellt, men hur kan jag acceptera det fullständigt, utan det minsta tvivel? Om någon ger mig en spruta som gör att jag bara kan säga det jag tror är sant och sedan frågar mig: ’Tror du verkligen att du inte är göraren? Att ingen gör något? Att allt sker enligt Guds vilja?’ Då kommer jag att säga: ’NEJ! Självfallet inte!’”
Det beror på att accepterandet är intellektuellt.
Den viktiga frågan är: Hur kan denna intellektuella acceptans bli fullständig?
Det är egot som säger: ”Jag är lycklig eller jag är olycklig.” Kropp/sinne-organismen kan inte säga någonting eftersom den bara är ett instrument.
Egot, André, säger: ”Jag accepterar det här intellektuellt. Du har ett väldigt bra koncept. Men hur kan jag nå den fullständiga förståelsen?” Det är egot, André, som ställer den här frågan. För vem måste slutligen acceptera detta koncept? Egot! Och det är egot är sökaren. Vad för slags sökande det än är så är det egot som söker. Men vad som egentligen sker är att sökandet bara sker. Det skulle inte kunna ske om det inte var Guds vilja. Sökandet sker för att Gud vill att det ska ske. Oavsett om André söker ekonomisk vinst, berömmelse eller Gud, så sker sökandet automatiskt. André har inget val.
Mitt tredje grundläggande koncept är därför: Vilket sökande det än är, finns det ingen sökare. Det sökande som sker beror på kropp/sinne-organismens programmering. Om André söker ekonomisk vinst beror det på att datorn kallad André är programmerad så att sökandet efter pengar sker. André säger: ”Jag vill ha mer pengar” men kropp/sinne-organismen söker pengar eftersom den är programmerad att göra det.
Om en annan kropp/sinne-organism är programmerad att söka berömmelse kommer den kropp/sinne-organismen att söka berömmelse och utesluta pengar, makt eller vad det nu än är eftersom den är programmerad att göra det. Och om André söker Gud, Sanningen eller Friden sker inte det pga. att André valt det utan på grund av att kropp/sinne-organismen ända sedan födseln blivit programmerad att söka Gud.
Du sa tidigare att du haft känslan ända sedan barndomen. Varför. Jo, sökandet börjar i barndomen, och barnet har givetvis inte beslutat vad det ska söka. Kropp/sinne-organismen André har blivit programmerad att söka Frid, Sanning eller Gud. Problemet är när egot säger: ”Jag söker Gud.” Vad sker då? Jo då säger egot: ”Jag söker Gud, och han söker pengar. Därför är jag, den andliga sökaren, en mycket bättre person än honom.” Den andlige sökaren känner mycket stolthet i detta. Men vad som sker är att sökandet sker automatiskt.
Endast den kraft som är Källan eller Gud och som startat sökandet kan kontrollera utvecklingen. Oavsett om den slutgiltiga förståelsen sker eller inte beror inte på de ansträngningar André tror sig göra utan är fullständigt beroende av Guds eller Källans vilja.
När denna förståelse sker, ju djupare desto bättre, då blir sökaren svagare och kommer till slutsaten att: ”Varför ska jag bry mig hur sökandet utvecklas om det inte ligger i min kontroll? Varför låter jag inte Gud göra sin sak. Hur detta sökande slutar är hans bekymmer! Inte mitt.”
Men det hindrar inte André att göra vad det än är han gör. Varför. Eftersom André inte gör det heller. Så André kan inte säga: ”Jag ska inte göra någonting och stanna i sängen hela dagen.” Varför. Eftersom görandet inte är Andrés görande. Även om André beslutar sig för att ligga i sängen och inte göra något, eftersom han inte har någon kontroll, kommer energin som verkar genom kropp/sinne-organismen att fortsätta skapa handlingar.
André säger: ”Jag ligger i sängen och ska inte göra något.” Men det innebär bara att fysiska handlingar inte sker … men psykiska handlingar fortsätter oupphörligen. Medan André ligger i sängen fortsätter den mentala strömmen ständigt. Så någon form av handling kommer att fortsätta produceras. Därför säger André: ”Okej, jag kommer att gå igenom mitt liv och göra vad det än är jag tror att jag ska göra och låta Gud sköta sin sak.”
När den här intellektuella förståelsen blir total kommer förståelsen att livet sker genom de många miljarder datorerna utan något jag, utan något jag i alla kropp/sinne-organismer. Och den förståelsen måste vara fullständig.
Så vi kommer tillbaka till frågan: ”Hur kan jag, André-egot, uppnå denna fullständiga förståelse? Just nu är den intellektuell. Hur kan den bli fullständig?”
Mitt förslag är att vid dagens slut ta tio-, tjugo-, trettio minuter, och sitta tyst och tänka på vilken handling som helst som har skett under dagen. En handling som du trodde var din handling. Om du kan göra det snabbt undersöker du flera handlingar.
Denna andliga övning kallar jag ”självutforskande”; baserad på Ramana Maharshis berömda förslag ”self-inquiry” (Frågan ”vem är jag?”. Metoden som Ramana föreslår för att vända uppmärksamheten inåt).
Vem gör self-inquiry eller självutforskande? Egot givetvis. Det är egot som av egen erfarenhet måste komma till slutsatsen att det inte är han som gör något. Ett koncept kan bara bli en sanning om egot, André själv, upplevt det; bara genom övertygelse av personlig erfarenhet.
Egot undersöker en handling som skett under dagen. Hur började handlingen? Var det jag som beslutade göra den, eller var den beroende av något som jag inte hade kontroll över? Någon sa eller gjorde något, hjärnan reagerade till det och ”min” handling började.
Om detta självutforskande görs noggrant och ärligt beror på Guds vilja och ödet. T.o.m. om utforskandet börjar eller inte, och om det forstätter ärligt och noggrant, beror på Guds vilja. Men om det är Guds vilja, och detta självutforskande går tillräckligt djupt, och egot kommer till slutsatsen att: ”Jag har undersökt denna handling och det visar sig att det egentligen inte är min handling. Varför. Eftersom jag inte hade någon kontroll över den. Det jag trodde var min handling hade jag ingen som helst kontroll över. Hur kan jag då kalla den min handling?”
Undersök en handling, två handlingar, och jag garanterar att vid varje handling – om utforskandet görs ärligt och noggrant – kommer egot till slutsatsen: ”Det var inte min handling.” Varje gång egot kommer till slutsatsen att det inte var egots handling och finner det från personlig erfarenhet, blir egot svagare; svagare och svagare tills det ställer sig själv frågan: ”Om jag har kommit till denna slutsats, inte för att någon sagt det till mig eller för att jag har läst det någonstans, utan för att jag har undersökt och funnit, av egen erfarenhet, att jag inte utför någon handling – behövs då verkligen jag i livet? Eller sker livet genom denna kropp/sinne-organism utan något jag?”
När denna fråga: ”Finns det verkligen ett jag?” skapar så mycket vånda att den inte låter egot vara tyst kan svaret till sist komma. När intensiteten i detta elände och lidande blir verkligt djupt och odrägligt, och kanske leder till att egot funderar på självmord, kan svaret komma – om det är Källans vilja att svaret ska komma – att det aldrig fanns något jag.
När frågan kommer från det djupaste av din varelse, som är Källan, ger Källan svaret: ”Mitt kära barn, det fanns aldrig något jag. Allt som har skett har skett utan din kontroll. Du behöver inte känna någon skuld eller stolthet för jaget existerar helt enkelt inte.” Och när svaret kommer från Källan är förståelsen fullständig.
Men egot måste göra något för allt sökande görs av egot. Det är egot som måste göra utforskandet. Det är egot som måste försäkra sig om att utforskandet utförs ärligt och noggrant. Och det är egot som slutligen kommer till slutsatsen att allt sker utan något jag.
Om livet sker genom denna kropp utan något jag sker samma sak genom varje kropp.
Självutforskande är den enda övning jag föreslår eftersom när det är framsteg, när egot dag efter dag kommer till slutsatsen: ”Jag har undersökt så många handlingar och ingen visar sig vara min handling” då blir egot svagare och svagare.
Men i de andra andliga övningarna är faran den att när det är framsteg blir egot starkare och starkare. Om du till exempel beslutar dig att meditera, och det blir framsteg, säger André: ”Jag började med en halvtimme, och nu kan jag sitta tre timmar! Medan min kompis inte ens kan sitta i en timme!”
Det betyder att så länge det är framsteg i meditation blir egot starkare. Det behöver inte alltid ske, men det kan ske.
Men när det blir framsteg i självutforskande och egot blir svagare och svagare och slutligen nästan kollapsar, kommer svaret från källan: ”Det fanns aldrig något ego. Det fanns aldrig något jag. Du behöver inte lida.”
Det här är min totala konceptuella lära.
(tystnad)
R: Så har du någon fråga?
B: Nej, inga frågor.
R: Inte just nu, men du åker idag?
B: Nej inte idag.
R: Åh, du åker inte idag?
B: Nej, vi kommer imorgon också.
R: Okej. Förmodligen kommer frågor att uppkomma under dagen.
(Ramesh ber André att lämna över mikrofonen till besökaren jämte)
R: Ditt namn är?
B: Mitt namn är Monica.
R: Förlåt?
B: Monica.
R: Monica! Ahh, jaha.
B: Ehhhh, mmmmm.
R: Jag känner många Monica. Alla är väldigt snälla personer. (skratt fyller rummet) Eftersom alla kommer till mig!
Klockan var nu någon minut i elva. Monica som var från Tyskland var en devotee till Satya Sai Baba och undrade varför Avatarerna lär sina lärjungar att inte stjäla, att inte mörda, att inte göra det här eller det där. De skulle lika gärna kunna säga: Acceptera allting eftersom det är en gudomlig händelse genom ett mänskligt objekt.
Det tog nästan fyrtio minuter att reda ut frågan men Rameshs svar var i korthet att Gud eller Källan talar genom organismerna det Gud vill säga och inte det lärjungarna vill höra. Och Gud, eller Källan, säger olika saker genom varje kropp beroende på programmeringen.
Efter samtalen samlades vi i vardagsrummet. Dagen innan hade jag stött på en man från Tyskland som inte hade någonstans att sova. Han fick sova i mitt hotellrum. Nu satt han i vardagsrummet hos Ramesh relativt förvånad över vad han hade hört. Han var en jorden-runt-resenär och skulle snart bege sig till Goa. Vi tog adjö av varandra och jag såg på hans ansiktsuttryck att vissa frågor hade väckts. Jag undrar vad han funderar på i denna stund.
[Översättningen har gjorts från en bandupptagning]
