ANNAMALAI SWAMI (Till vänster om Ramana Maharshi i mitten)
Frågeställare: Jag vill be Swamiji att berätta om sin egen upplevelse. Var det i ett enda skeende, en plötslig vetskap om Självet? Eller kom upptäckten på ett mer gradvist sätt, på ett subtilare sätt?
Annamalai Swami: Min erfarenhet säger mig att jag undan för undan förblev mer i Självet. Det var en gradvis process.
Frågeställare: Så det behöver inte vara en slags "explosion"?
Annamalai Swami: Det är inte något nytt som plötsligt kommer. Det finns där för evigt, men är täckt av så mycket. Det måste återupptäckas.
Frågeställare: Men finns det vissa människor som helt enkelt bara "kastas in i det"? Jag tillbringade den här morgonen med en som hävdar att han är självförverkligad. Han sade att hans upplevelse var att han "kastades in i det", och att upplevelsen av Självet stannat hos honom alltsedan 1982.
Annamalai Swami: [Skrattar] Oavsett om han säger ”jag vet inte vem jag är”, eller om han påstår ”jag vet vem jag är”, är båda dessa uttalande falska, eftersom du är Det. Du kan vara Det men man kan inte säga något om det. Om någon hävdar ”jag är en Jnani, jag är upplyst”, vem påstår det?
Frågeställare: Jag har haft små glimtar, speciellt under sömn, av att inte ha några tankar. Jag känner mig lite förvirrad hur självutforskandets teknik och process fungerar, så jag måste hela tiden återvända till det Ramana undervisade om, ända tills förvirringen försvinner.
Annamalai Swami: Det enda sättet att bli av med den är konstant meditation. Mörkret försvinner omedelbart i den stund du för ljuset in i rummet. Så länge som ljuset brinner finns inget mörker. Så länge som du inte är helt och hållet grundad i Självet, måste du fortsätta med din meditation. Ovisshet kan bara finnas om du glömmer vem du är.
Frågeställare: Ovisshet är inte mitt enda problem. Det verkar som om min längtan efter Självet inte är stark nog. Det gör mig orolig.
Annamalai Swami: När du glömmer dig själv är stunden inne att fråga ”Vem är det som glömmer Självet? Vem upplever problem? Vem upplever förvirring?” Gå tillbaka till dig själv på detta sätt. Kassera allt som inte är du och kom tillbaka till dig själv.
Frågeställare: Ibland drabbas jag av en väldig ovisshet.
Annamalai Swami: Om meditationen inte utförs kontinuerligt kommer den andra delen av sinnet att dominera. Du måste besegra den del som hela tiden för dig bort från dig själv genom att hela tiden utöva självutforskande. När du gör ostmassa och separerar smör och kärnmjölk, är det omöjligt att de blir ett igen efter att de har separerats. På samma sätt kommer du aldrig att återvända till okunnighet, efter att du har etablerat dig i Självet.
Frågeställare: Längtan att veta vem jag är kommer väldigt starkt när jag känner den här ovissheten, men andra gånger är inte min längtan lika stark. Vad anser du om det?
Annamalai Swami: Vad som än sker, fråga: ”Inför vem sker allt detta?” Gör detta och återvänd till dig själv, som är frid.
Frågeställare: Jag trodde att längtan var ett plus i min favör. Hjälper det inte att ha denna längtan?
Annamalai Swami: Om intensiteten att veta vem du är är tillräckligt stark kommer den intensiteten att föra dig till Självet.
Frågeställare: Men måste jag fortsätta med självutforskandet?
Annamalai Swami: Om du förblir i Självet behöver du inte utforska något. Om du rör dig bort från Självet och återvänder till sinnet måste du gå tillbaka till dig Själv igen.
Frågeställare: Vem är det som upplever intensiteten att vilja återupptäcka Självet? Det måste vara inför ett ”jag” som i slutändan måste försvinna.
Annamalai Swami: Vem är detta ”jag”? Det är varken kroppen eller sinnet. Om du förblir som Självet finns varken kropp eller sinne. Så vad är då detta ”jag”? Undersök och ta reda på detta på egen hand.
Vad händer med ormen när du upptäcker repet? Ingenting eftersom det aldrig fanns någon orm. På samma sätt vet du att jaget aldrig existerade när du förblir i Självet.
Alla är Självet. Du är aldrig skiljd från Självet. Allt är du. Ditt verkliga varande är Självet och i det Självet finns ingen kropp och inget sinne. Detta är sanningen, och du vet det genom att vara det. Idén om att ”Jag är kroppen” är felaktig. Denna felaktiga uppfattning måste försvinna och övertygelsen ”jag är Självet” måste förbli i sådan utsträckning att den blir beständig.
För tillfället tycks idén ”jag är kroppen” vara väldigt naturlig för dig. Du bör jobba på att ”jag är Självet” blir naturligt för dig. Det blir det när den felaktiga uppfattningen om att du är kroppen försvinner, och när du slutar tro på idén som verklig. Då försvinner den på samma sätt som mörkret försvinner vid soluppgången.
Livet är en dröm, en dröm inom en dröm. Vi drömmer denna värld, vi drömmer att vi dör och återföds i en annan kropp. Och i den här födseln drömmer vi att vi drömmer. Allt som skapar tillfredsställelse eller lidande finns i dessa drömmar. Men det kommer en tid för uppvaknande. Då kommer insikten att födelse och död, och all tillfredsställelse och allt lidande var drömmar som nu kommit till ett slut.
Alla har upplevt drömmar inom drömmar. Man kan drömma att man vaknat upp ur en dröm när allt fortfarande bara sker i drömmen. Hela vårt liv är drömmar. När detta drömliv upphör och ett nytt börjar finns det ingen vetskap om att allt detta sker i samsara, som är den underliggande drömmen.
Bhagavan har instruerat oss i boken ”who am I?” att se hela världen som en dröm. När insikten kommer, kommer ingenting längre att påverka dig, eftersom du då har den fasta övertygelsen att hela manifestationen är en dröm som är overklig.
Ur boken "Annamalai Swami - Final Talks"
Annamalai Swami: Min erfarenhet säger mig att jag undan för undan förblev mer i Självet. Det var en gradvis process.
Frågeställare: Så det behöver inte vara en slags "explosion"?
Annamalai Swami: Det är inte något nytt som plötsligt kommer. Det finns där för evigt, men är täckt av så mycket. Det måste återupptäckas.
Frågeställare: Men finns det vissa människor som helt enkelt bara "kastas in i det"? Jag tillbringade den här morgonen med en som hävdar att han är självförverkligad. Han sade att hans upplevelse var att han "kastades in i det", och att upplevelsen av Självet stannat hos honom alltsedan 1982.
Annamalai Swami: [Skrattar] Oavsett om han säger ”jag vet inte vem jag är”, eller om han påstår ”jag vet vem jag är”, är båda dessa uttalande falska, eftersom du är Det. Du kan vara Det men man kan inte säga något om det. Om någon hävdar ”jag är en Jnani, jag är upplyst”, vem påstår det?
Frågeställare: Jag har haft små glimtar, speciellt under sömn, av att inte ha några tankar. Jag känner mig lite förvirrad hur självutforskandets teknik och process fungerar, så jag måste hela tiden återvända till det Ramana undervisade om, ända tills förvirringen försvinner.
Annamalai Swami: Det enda sättet att bli av med den är konstant meditation. Mörkret försvinner omedelbart i den stund du för ljuset in i rummet. Så länge som ljuset brinner finns inget mörker. Så länge som du inte är helt och hållet grundad i Självet, måste du fortsätta med din meditation. Ovisshet kan bara finnas om du glömmer vem du är.
Frågeställare: Ovisshet är inte mitt enda problem. Det verkar som om min längtan efter Självet inte är stark nog. Det gör mig orolig.
Annamalai Swami: När du glömmer dig själv är stunden inne att fråga ”Vem är det som glömmer Självet? Vem upplever problem? Vem upplever förvirring?” Gå tillbaka till dig själv på detta sätt. Kassera allt som inte är du och kom tillbaka till dig själv.
Frågeställare: Ibland drabbas jag av en väldig ovisshet.
Annamalai Swami: Om meditationen inte utförs kontinuerligt kommer den andra delen av sinnet att dominera. Du måste besegra den del som hela tiden för dig bort från dig själv genom att hela tiden utöva självutforskande. När du gör ostmassa och separerar smör och kärnmjölk, är det omöjligt att de blir ett igen efter att de har separerats. På samma sätt kommer du aldrig att återvända till okunnighet, efter att du har etablerat dig i Självet.
Frågeställare: Längtan att veta vem jag är kommer väldigt starkt när jag känner den här ovissheten, men andra gånger är inte min längtan lika stark. Vad anser du om det?
Annamalai Swami: Vad som än sker, fråga: ”Inför vem sker allt detta?” Gör detta och återvänd till dig själv, som är frid.
Frågeställare: Jag trodde att längtan var ett plus i min favör. Hjälper det inte att ha denna längtan?
Annamalai Swami: Om intensiteten att veta vem du är är tillräckligt stark kommer den intensiteten att föra dig till Självet.
Frågeställare: Men måste jag fortsätta med självutforskandet?
Annamalai Swami: Om du förblir i Självet behöver du inte utforska något. Om du rör dig bort från Självet och återvänder till sinnet måste du gå tillbaka till dig Själv igen.
Frågeställare: Vem är det som upplever intensiteten att vilja återupptäcka Självet? Det måste vara inför ett ”jag” som i slutändan måste försvinna.
Annamalai Swami: Vem är detta ”jag”? Det är varken kroppen eller sinnet. Om du förblir som Självet finns varken kropp eller sinne. Så vad är då detta ”jag”? Undersök och ta reda på detta på egen hand.
Vad händer med ormen när du upptäcker repet? Ingenting eftersom det aldrig fanns någon orm. På samma sätt vet du att jaget aldrig existerade när du förblir i Självet.
Alla är Självet. Du är aldrig skiljd från Självet. Allt är du. Ditt verkliga varande är Självet och i det Självet finns ingen kropp och inget sinne. Detta är sanningen, och du vet det genom att vara det. Idén om att ”Jag är kroppen” är felaktig. Denna felaktiga uppfattning måste försvinna och övertygelsen ”jag är Självet” måste förbli i sådan utsträckning att den blir beständig.
För tillfället tycks idén ”jag är kroppen” vara väldigt naturlig för dig. Du bör jobba på att ”jag är Självet” blir naturligt för dig. Det blir det när den felaktiga uppfattningen om att du är kroppen försvinner, och när du slutar tro på idén som verklig. Då försvinner den på samma sätt som mörkret försvinner vid soluppgången.
Livet är en dröm, en dröm inom en dröm. Vi drömmer denna värld, vi drömmer att vi dör och återföds i en annan kropp. Och i den här födseln drömmer vi att vi drömmer. Allt som skapar tillfredsställelse eller lidande finns i dessa drömmar. Men det kommer en tid för uppvaknande. Då kommer insikten att födelse och död, och all tillfredsställelse och allt lidande var drömmar som nu kommit till ett slut.
Alla har upplevt drömmar inom drömmar. Man kan drömma att man vaknat upp ur en dröm när allt fortfarande bara sker i drömmen. Hela vårt liv är drömmar. När detta drömliv upphör och ett nytt börjar finns det ingen vetskap om att allt detta sker i samsara, som är den underliggande drömmen.
Bhagavan har instruerat oss i boken ”who am I?” att se hela världen som en dröm. När insikten kommer, kommer ingenting längre att påverka dig, eftersom du då har den fasta övertygelsen att hela manifestationen är en dröm som är overklig.
Ur boken "Annamalai Swami - Final Talks"
