Tidigt förstod Alfred Julius Emmanuel Sørensen (October 27, 1890 – August 13, 1984) att hans medvetande var olikt andras. Och att det han var tvungen att lära sig i skolan mera blockerade de finare medvetandetillstånden han upplevde. När han gick till skolan gick han förbi en stor sten och mediterade på den. Samma sak när han gick hem. Så att friden kunde förbli intakt och utökas. Emmanuel trivdes bäst i naturen, ensam och i tystnad.
När han var 14 år sålde hans föräldrar gården i Århus i Danmark. Han flyttade senare till Frankrike och Italien där han jobbade som trädgårdsarbetare. Till sist hamnade han i England. Där jobbade han som trädgårdsmästare och där mötte han den Indiske mystikern och poeten Rabindranath Tagore som befann sig i Dartington Hall i Devonshire där Emmanuel jobbade. Han såg Emmanuel beskära rosor i trädgården och gick fram till honom och de började samtala om många olika saker. Emmanuel spelade bl a Beethovens verk för Rabindranath.
Emmanuel, en enkel trädgårdsmästare. Men Rabindranath tyckte sig i honom se kvaliteter som bara upplysta personer hade. Rabindranath föreslog att Emmanuel skulle besöka honom på sitt center Santiniketan nära Calcutta. "Kom och lär andra vad tystnad är," sa han.
Emmanuel åkte och stannade först i Santiniketan men började efter ett tag resa och i 18 månader reste han runt i landet. Efter en tid träffade han en Amerikan som var på väg hem efter att ha bott många år i Indien. Amerikanen var en anhängare till Ramana Maharshi och Emmanuel såg på honom att Ramana Maharshis visdom hade haft stor verkan. Han återvände till Europa för att reda ut en del ouppklarade saker, och reste sedan tillbaka till Indien, antog indisk klädsel, och blev kvar där i mer än 40 år. Han läste Paul Bruntons böcker om Ramana och Arunachala och träffade faktiskt snart därefter Paul Brunton. Och 1936 ordnade P.B. så att Emmanuel fick möta Ramana Maharshi. Mellan 1936 och 1946 gjorde Emmanuel fyra resor till Ramanas Ashram i Tiruvannamalai. När Emmanuel kom andra gången till Ramana talade P.B. om för honom att Ramana pratat om honom och sagt att han var janam-siddha - "född mystiker". Det var under sitt tredje besök som han under meditation i Maharshis närvaro fick ett slags telepatiskt budskap: "Vi är alltid närvarande sunyata." Dessa ord verkade komma från den djupaste källa och berörde Emmanuels innersta. Han tog orden som ett erkännande och de blev hans mantra. Han antog även namnet Sunyata.
Sunyata ordnade så att han kunde bo i ett träd vid floden Ganges. Många kom och simmade ut till ön och han kom ned för att tala till dem. Slutligen flyttade han till Almora, omkring 2000 meter upp i bergen nära gränsen till Nepal och Tibet. Familjen Nehru hade också ett hus i samma område. Sunyata var under en tid deras trädgårdsmästare och han förblev en nära vän till familjen under hela sin livstid. Efter några år fick han en bit mark av staten och byggde sig en stenhydda där han bodde för sig själv, en "grotta" utan elektricitet eller vatten.
När han var 14 år sålde hans föräldrar gården i Århus i Danmark. Han flyttade senare till Frankrike och Italien där han jobbade som trädgårdsarbetare. Till sist hamnade han i England. Där jobbade han som trädgårdsmästare och där mötte han den Indiske mystikern och poeten Rabindranath Tagore som befann sig i Dartington Hall i Devonshire där Emmanuel jobbade. Han såg Emmanuel beskära rosor i trädgården och gick fram till honom och de började samtala om många olika saker. Emmanuel spelade bl a Beethovens verk för Rabindranath.
Emmanuel, en enkel trädgårdsmästare. Men Rabindranath tyckte sig i honom se kvaliteter som bara upplysta personer hade. Rabindranath föreslog att Emmanuel skulle besöka honom på sitt center Santiniketan nära Calcutta. "Kom och lär andra vad tystnad är," sa han.
Emmanuel åkte och stannade först i Santiniketan men började efter ett tag resa och i 18 månader reste han runt i landet. Efter en tid träffade han en Amerikan som var på väg hem efter att ha bott många år i Indien. Amerikanen var en anhängare till Ramana Maharshi och Emmanuel såg på honom att Ramana Maharshis visdom hade haft stor verkan. Han återvände till Europa för att reda ut en del ouppklarade saker, och reste sedan tillbaka till Indien, antog indisk klädsel, och blev kvar där i mer än 40 år. Han läste Paul Bruntons böcker om Ramana och Arunachala och träffade faktiskt snart därefter Paul Brunton. Och 1936 ordnade P.B. så att Emmanuel fick möta Ramana Maharshi. Mellan 1936 och 1946 gjorde Emmanuel fyra resor till Ramanas Ashram i Tiruvannamalai. När Emmanuel kom andra gången till Ramana talade P.B. om för honom att Ramana pratat om honom och sagt att han var janam-siddha - "född mystiker". Det var under sitt tredje besök som han under meditation i Maharshis närvaro fick ett slags telepatiskt budskap: "Vi är alltid närvarande sunyata." Dessa ord verkade komma från den djupaste källa och berörde Emmanuels innersta. Han tog orden som ett erkännande och de blev hans mantra. Han antog även namnet Sunyata.
Sunyata ordnade så att han kunde bo i ett träd vid floden Ganges. Många kom och simmade ut till ön och han kom ned för att tala till dem. Slutligen flyttade han till Almora, omkring 2000 meter upp i bergen nära gränsen till Nepal och Tibet. Familjen Nehru hade också ett hus i samma område. Sunyata var under en tid deras trädgårdsmästare och han förblev en nära vän till familjen under hela sin livstid. Efter några år fick han en bit mark av staten och byggde sig en stenhydda där han bodde för sig själv, en "grotta" utan elektricitet eller vatten.
Från den stunden jobbade han aldrig mer. Den indiska staten accepterade honom som en sadhu, en kringvandrande munk, och han kunde livnära sig på det som hans trädgård gav. Han bad aldrig om något; det gavs till honom. Han erbjöds 20 rupier per månad av staten men godtog endast 5. Han var helt och hållet ointresserad av pengar.
Utanför stenhyddan fanns en skylt med texten: INGA BESÖKARE. TYSTNAD. Om skylten inte avskräckte besökaren och denne istället knackade på dörren så välkomnades han mer än gärna in till Sunyatas "grotta". Almora var hans hem men under de kyliga vintermånaderna reste han ibland till värmen längre söderut och besökte vänner och ashrams.
Han träffade många berömda personligheter och kungligheter men Sunyata själv var aldrig angelägen om att bli berömd. Och hans texter vittnar om en levd sanning. Vilket är mycket sällsynt.
Utanför stenhyddan fanns en skylt med texten: INGA BESÖKARE. TYSTNAD. Om skylten inte avskräckte besökaren och denne istället knackade på dörren så välkomnades han mer än gärna in till Sunyatas "grotta". Almora var hans hem men under de kyliga vintermånaderna reste han ibland till värmen längre söderut och besökte vänner och ashrams.
Han träffade många berömda personligheter och kungligheter men Sunyata själv var aldrig angelägen om att bli berömd. Och hans texter vittnar om en levd sanning. Vilket är mycket sällsynt.
Sunyata upplyser oss:
Den verkliga tystnaden är inte frånvaron av ljud eller samtal,
utan kommer av att vara fri från begär.
Att vara fri från begär betyder inte att
begären inte kommer att komma,
utan mer att du inte kommer att styras av dem.
Fastän du inte nödvändigtvis är fri från begär,
kan du vara fri i begären.
Sök inte efter någons välsignelse.
Den verkliga Gurun är ingen människa.
Alla välsignelser kommer inifrån.
Du är själv den du söker.
Kom ihåg ditt urpsrungliga utseende,
det du hade innan du föddes.
Ljuset som leder en ut på villovägar,
kommer också från himmelen.
Det verkliga kan aldrig dö.
När du en gång förstår och erfar att världen
är din egen framställning,
är du fri från den (och i den).
Min passiva mottaglighet och min ovilja
att söka förklaringar på saker och ting var i min
ungdom fantastiska egenskaper. Men de
hade också en skenbild som fick mig att framstå som svag.
Så det blev ofta smärre korsfästelser när jag kom i kontakt med andra människor.
Men såren, det sargade, det som hånats, läkte ofta när
jag befann mig i ensamheten där Dr Harmoni och Sri Tystnad
härskade.
Bli medveten om det faktum att du är upplyst
och alltid har varit det.
Var ärlig och tålmodig - och bejaka självet.
Allt elände kommer ur glömska om självet.
Allt som sker, bara sker -
jag bedömer inget som gott eller ont,
och önskar inte att det vore annorlunda.
Allt som verkar helt felaktigt är korrekt.
Ego-liv är en slags död i sig, som stänger oss
ute både från livets helhet och vårt sanna själv.
Det tycks som att det bara är ett fåtal som växer
ur det och som faller ur den ödesdrigra illusionen
om mig-själv och andra. Som tröttnat på
att stoltsera: Jag! Jag! Jag!
Det som sker måste få ske.
Det enda vi kan göra är att
ändra vår attityd till det som sker.
Att accepterar eller inte acceptera saker
gör hela skillnaden.
Den som söker sanningen kommer aldrig att finna den.
Sanningen är allt som ÄR och det är dess skönhet.
I samma stund som du skapar en idé om den,
och sedan jagar efter den idén,
så blir du frustrerad,
och den som kämpar förstår inte att vi måste vara stilla
för att erfara DET.
JAG ÄR är alltid närvarande.
RSS-flöde
