Ur Madhukars bok "Oneness"
Hej, mitt namn är Joel. Jag känner till det här enkla varat och vet hur man använder det. Men ett tag nu har jag inte kunnat göra det. Jag har en sådan otrolig rastlöshet i mig och jag finner ingen utväg.
MADHUKAR: Lyckligtvis har du nu mött en expert på rastlöshet. Även jag led av denna sjukdom. Varför. Eftersom jag inte var tillfredsställd med allt det som kom i min väg. Det finns något i dig som jag insåg: Det finns ett medvetande som ser alla dessa tankar, begär, planer, njutning och smärta, glädje och terror, alla dessa aktiviteter och förpliktelser, alla dessa besvikelser. Kan du se detta?
Ja.
MADHUKAR: Så det är nödvändigt att återvända igen och igen till medvetandet, denna närvaro, när än du förvillar dig i denna rastlöshet, i att vara här eller där, i att vara detta eller det. Bara återvänd till själva medvetandet. Bli medveten om själva medvetandet.
I början kan det verka som att det görs en extra insats från dig, som om det vore en aktivitet. Varför. Eftersom du först orienterar ditt sinne, ditt rastlösa sinne. Sedan kommer det plötsligt att ske av sig själv eftersom du har känt igen dig själv som medvetandet. Och då är du inte längre ett program, produkten av alla dina inbillningar och projektioner. Sri Ramana Maharshi såg att detta problem fanns hos alla människor och därför formulerade han denna mycket effektiva fråga: "Vem är jag?" Han visste att alla tappat bort sig själva i en person. För en del är det som en dröm som söver dem. För dig var det en rastlös dröm. Men det är ett faktum att det var en dröm. Men vem är du?
Atma-Vichara är som en yxa som hugger igenom alla inbillningar med ett enda hugg. Jag lägger denna yxa i dina händer. Och jag har vässat den. Den är vass som ett knivblad. Du behöver inte vässa den själv. Men att använda den är upp till dig. Jag kan inte tvinga dig att vara lycklig.
Sedan jag accepterade gåvan min mästare gett mig, även innan jag började se honom som min mästare – eftersom jag visste att det han sa var sant – och sedan jag använde gåvan igen och igen trots all smärta som den orsakade, alla besvikelser, vet jag att det även är möjligt för dig. Jag ser ingen skillnad på dig och mig. Jag började själv använda Atma-Vichara under många år av mitt liv och framförallt i min mästares närvaro, och senare ställde jag frågor till honom som klargjorde mina sista tvivel. Men du har möjligheten att klargöra dina tvivel eller frågor nu meddetsamma. För det finns ett brådskande i dig. Inte ett brådskande som ska leda till stress utan till konsistens. Ett beslut som skulle göra alla gott.
MADHUKAR: Lyckligtvis har du nu mött en expert på rastlöshet. Även jag led av denna sjukdom. Varför. Eftersom jag inte var tillfredsställd med allt det som kom i min väg. Det finns något i dig som jag insåg: Det finns ett medvetande som ser alla dessa tankar, begär, planer, njutning och smärta, glädje och terror, alla dessa aktiviteter och förpliktelser, alla dessa besvikelser. Kan du se detta?
Ja.
MADHUKAR: Så det är nödvändigt att återvända igen och igen till medvetandet, denna närvaro, när än du förvillar dig i denna rastlöshet, i att vara här eller där, i att vara detta eller det. Bara återvänd till själva medvetandet. Bli medveten om själva medvetandet.
I början kan det verka som att det görs en extra insats från dig, som om det vore en aktivitet. Varför. Eftersom du först orienterar ditt sinne, ditt rastlösa sinne. Sedan kommer det plötsligt att ske av sig själv eftersom du har känt igen dig själv som medvetandet. Och då är du inte längre ett program, produkten av alla dina inbillningar och projektioner. Sri Ramana Maharshi såg att detta problem fanns hos alla människor och därför formulerade han denna mycket effektiva fråga: "Vem är jag?" Han visste att alla tappat bort sig själva i en person. För en del är det som en dröm som söver dem. För dig var det en rastlös dröm. Men det är ett faktum att det var en dröm. Men vem är du?
Atma-Vichara är som en yxa som hugger igenom alla inbillningar med ett enda hugg. Jag lägger denna yxa i dina händer. Och jag har vässat den. Den är vass som ett knivblad. Du behöver inte vässa den själv. Men att använda den är upp till dig. Jag kan inte tvinga dig att vara lycklig.
Sedan jag accepterade gåvan min mästare gett mig, även innan jag började se honom som min mästare – eftersom jag visste att det han sa var sant – och sedan jag använde gåvan igen och igen trots all smärta som den orsakade, alla besvikelser, vet jag att det även är möjligt för dig. Jag ser ingen skillnad på dig och mig. Jag började själv använda Atma-Vichara under många år av mitt liv och framförallt i min mästares närvaro, och senare ställde jag frågor till honom som klargjorde mina sista tvivel. Men du har möjligheten att klargöra dina tvivel eller frågor nu meddetsamma. För det finns ett brådskande i dig. Inte ett brådskande som ska leda till stress utan till konsistens. Ett beslut som skulle göra alla gott.
RSS-flöde
