SRI NISARGADATTA MAHARAJ
"Hade födelse och död varit verkliga hade jag haft kännedom om dem. Jag hade vetat om dem."
Översättningar ur "I Am That"
- Vem är Nisargadatta Maharaj
- Kapitel 1, Vetskapen "jag Är"
- Kapitel 7, Sinnet
- Kapitel 25, Håll fast vid "jag är"
- Kapitel 34, Sinnet är rastlösheten själv
- Kapitel 60, Lev efter fakta, inte fantasier
Översättningar ur "I Am That"
- Vem är Nisargadatta Maharaj
- Kapitel 1, Vetskapen "jag Är"
- Kapitel 7, Sinnet
- Kapitel 25, Håll fast vid "jag är"
- Kapitel 34, Sinnet är rastlösheten själv
- Kapitel 60, Lev efter fakta, inte fantasier
Kapitel 1 - Vetskapen "jag är"
Frågeställare: Det är vår dagliga erfarenhet att världen plötsligt framträder vid uppvaknandet. Var kommer den ifrån?
Maharaj: Innan något kan komma till stånd måste det finnas någon som det kommer till. Alla framträdanden och försvinnanden förutsätter en förändring emot en oföränderlig bakgrund.
F: Innan jag vaknade var jag omedveten.
M: I vilken bemärkelse? Att ha glömt, eller att inte ha upplevt? Upplever du inte även vid omedvetenhet? Kan du existera utan att veta om det? Är en lucka i minnet ett bevis för icke-existens? Och kan du med giltighet prata om din egen icke-existens som en faktisk upplevelse? Du kan inte ens säga att ditt sinne inte existerade. Vaknade du inte av att bli väckt? Och vid uppvaknandet, var det inte vetskapen ”jag är” som kom först? Något slags medvetande måste även finnas under sömn. Vid uppvaknandet är upplevelsen: ”jag är – kroppen – i världen.” Den tycks uppkomma i ordningsföljd men är i själva verket samtidig, en ensam idé av att ha en kropp i en värld. Kan vetskapen ”jag är” finnas utan att vara någon eller någonting?
F: Jag är alltid någon med alla minnen och vanor. Jag vet ingen annan ”jag är”.
M: Kanske något hindrar dig från att veta? När du inte vet något som andra vet, vad gör du då?
F: Jag försöker ta reda på det genom att fråga dem.
M: Är det inte viktigt att veta om du är en kropp, eller något annat? Eller kanske inget alls? Ser du inte att alla dina problem är din kropps problem – mat, kläder, tak över huvudet, familj, vänner, namn, anseende, säkerhet, överlevnad – alla dessa förlorar sin mening i samma stund som du förstår att du inte bara är en kropp.
F: Vilken fördel ligger det i att veta att jag inte är kroppen?
M: Även att säga att du inte är kroppen är inte helt korrekt. På ett sätt är du alla kroppar, hjärtan och sinnen och mycket mera. Gå djupt in i vetskapen ”jag är” och du kommer att finna. Hur finner du något som du har förlagt eller glömt bort? Du håller det i ditt sinne tills du kommer ihåg det. Vetskapen om att du är, ”jag är”, är den första som uppkommer. Fråga dig själv när den kommer, eller iaktta den i tysthet. När sinnet stannar i ”jag är”, utan att röra sig, träder du in i ett tillstånd som inte kan förklaras men som kan upplevas. Allt du behöver göra är att försöka och försöka igen. När allt kommer omkring finns vetskapen ”jag är” alltid med dig, du har bara fäst alla möjliga saker till den – kropp, känslor, tankar, idéer, ägodelar etc. Alla de här självidentifikationerna är missledande. Det är på grund av dem som tar du dig själv för att vara det du inte är.
F: Vad är jag då?
M: Det räcker med att veta vad du inte är. Du behöver inte veta vad du är. För så länge vetskap betyder att man via sinnet beskriver vad som vets, så kan det inte finnas något sådant som självkännedom, eftersom det du är inte kan beskrivas, förutom som ett fullständigt förnekande. Allt du kan säga är: ”jag är inte det här, jag är inte det där”. Du kan inte meningsfullt säga ”det här är vad jag är”. Det som du kan peka ut som ”det här” eller ”det där” kan inte vara du. Säkerligen, du kan inte vara ”något” annat. Du är inget som kan förnimmas eller tänkas. Ändå kan det varken finnas förnimmelse eller tankar utan dig. Du observerar hjärtats känslor, sinnets tankar, kroppens agerande: själva akten av iakttagande visar att du inte är det du iakttar. Kan det finnas iakttagelse, upplevelse, utan dig? En upplevelse måste ”komma till”. Någon måste komma och förklara det som sin egen. Utan en upplevare är upplevelsen inte verklig. Det är upplevaren som gör upplevelsen verklig. En upplevelse som du inte kan ha, vilket värde har den för dig?
F: Vetskapen att vara en upplevare, vetskapen ”jag är”, är inte den också en upplevelse?
M: Allt som upplevs är uppenbarligen en upplevelse. Och i varje upplevelse uppkommer upplevaren av den. Minnet skapar illusionen av kontinuitet. I verkligheten har varje upplevelse sin egen upplevare och identitetskänslan beror på den gemensamma faktorn som finns vid roten till alla upplevelser. Identitet och kontinuitet är inte desamma. Varje blomma har sin egen färg men alla färger orsakas av samma ljus, på samma sätt uppkommer många upplevelser i den odelade och odelbara närvaron, var och en separat i sinnet, identiska i sin essens. Den här essensen är roten, fundamentet, den tidlösa och rumslösa möjligheten till alla upplevelser.
F: Hur får jag tag på det?
M: Du behöver inte få tag på det, för du är det. Det kommer att få tag på dig om du ger det en chans. Släpp din tillgivenhet till det overkliga och det verkliga kommer snabbt och enkelt att komma. Sluta inbilla dig själv att du är eller gör det här eller det där och det kommer att gå upp för dig, att du är källan och hjärtat till allt. Med det här kommer en stor kärlek som inte väljer eller tycker, som inte håller sig fast men som gör att allt blir älskvärt och kan älskas.
Maharaj: Innan något kan komma till stånd måste det finnas någon som det kommer till. Alla framträdanden och försvinnanden förutsätter en förändring emot en oföränderlig bakgrund.
F: Innan jag vaknade var jag omedveten.
M: I vilken bemärkelse? Att ha glömt, eller att inte ha upplevt? Upplever du inte även vid omedvetenhet? Kan du existera utan att veta om det? Är en lucka i minnet ett bevis för icke-existens? Och kan du med giltighet prata om din egen icke-existens som en faktisk upplevelse? Du kan inte ens säga att ditt sinne inte existerade. Vaknade du inte av att bli väckt? Och vid uppvaknandet, var det inte vetskapen ”jag är” som kom först? Något slags medvetande måste även finnas under sömn. Vid uppvaknandet är upplevelsen: ”jag är – kroppen – i världen.” Den tycks uppkomma i ordningsföljd men är i själva verket samtidig, en ensam idé av att ha en kropp i en värld. Kan vetskapen ”jag är” finnas utan att vara någon eller någonting?
F: Jag är alltid någon med alla minnen och vanor. Jag vet ingen annan ”jag är”.
M: Kanske något hindrar dig från att veta? När du inte vet något som andra vet, vad gör du då?
F: Jag försöker ta reda på det genom att fråga dem.
M: Är det inte viktigt att veta om du är en kropp, eller något annat? Eller kanske inget alls? Ser du inte att alla dina problem är din kropps problem – mat, kläder, tak över huvudet, familj, vänner, namn, anseende, säkerhet, överlevnad – alla dessa förlorar sin mening i samma stund som du förstår att du inte bara är en kropp.
F: Vilken fördel ligger det i att veta att jag inte är kroppen?
M: Även att säga att du inte är kroppen är inte helt korrekt. På ett sätt är du alla kroppar, hjärtan och sinnen och mycket mera. Gå djupt in i vetskapen ”jag är” och du kommer att finna. Hur finner du något som du har förlagt eller glömt bort? Du håller det i ditt sinne tills du kommer ihåg det. Vetskapen om att du är, ”jag är”, är den första som uppkommer. Fråga dig själv när den kommer, eller iaktta den i tysthet. När sinnet stannar i ”jag är”, utan att röra sig, träder du in i ett tillstånd som inte kan förklaras men som kan upplevas. Allt du behöver göra är att försöka och försöka igen. När allt kommer omkring finns vetskapen ”jag är” alltid med dig, du har bara fäst alla möjliga saker till den – kropp, känslor, tankar, idéer, ägodelar etc. Alla de här självidentifikationerna är missledande. Det är på grund av dem som tar du dig själv för att vara det du inte är.
F: Vad är jag då?
M: Det räcker med att veta vad du inte är. Du behöver inte veta vad du är. För så länge vetskap betyder att man via sinnet beskriver vad som vets, så kan det inte finnas något sådant som självkännedom, eftersom det du är inte kan beskrivas, förutom som ett fullständigt förnekande. Allt du kan säga är: ”jag är inte det här, jag är inte det där”. Du kan inte meningsfullt säga ”det här är vad jag är”. Det som du kan peka ut som ”det här” eller ”det där” kan inte vara du. Säkerligen, du kan inte vara ”något” annat. Du är inget som kan förnimmas eller tänkas. Ändå kan det varken finnas förnimmelse eller tankar utan dig. Du observerar hjärtats känslor, sinnets tankar, kroppens agerande: själva akten av iakttagande visar att du inte är det du iakttar. Kan det finnas iakttagelse, upplevelse, utan dig? En upplevelse måste ”komma till”. Någon måste komma och förklara det som sin egen. Utan en upplevare är upplevelsen inte verklig. Det är upplevaren som gör upplevelsen verklig. En upplevelse som du inte kan ha, vilket värde har den för dig?
F: Vetskapen att vara en upplevare, vetskapen ”jag är”, är inte den också en upplevelse?
M: Allt som upplevs är uppenbarligen en upplevelse. Och i varje upplevelse uppkommer upplevaren av den. Minnet skapar illusionen av kontinuitet. I verkligheten har varje upplevelse sin egen upplevare och identitetskänslan beror på den gemensamma faktorn som finns vid roten till alla upplevelser. Identitet och kontinuitet är inte desamma. Varje blomma har sin egen färg men alla färger orsakas av samma ljus, på samma sätt uppkommer många upplevelser i den odelade och odelbara närvaron, var och en separat i sinnet, identiska i sin essens. Den här essensen är roten, fundamentet, den tidlösa och rumslösa möjligheten till alla upplevelser.
F: Hur får jag tag på det?
M: Du behöver inte få tag på det, för du är det. Det kommer att få tag på dig om du ger det en chans. Släpp din tillgivenhet till det overkliga och det verkliga kommer snabbt och enkelt att komma. Sluta inbilla dig själv att du är eller gör det här eller det där och det kommer att gå upp för dig, att du är källan och hjärtat till allt. Med det här kommer en stor kärlek som inte väljer eller tycker, som inte håller sig fast men som gör att allt blir älskvärt och kan älskas.
