SRI NISARGADATTA MAHARAJ
"Hade födelse och död varit verkliga hade jag haft kännedom om dem. Jag hade vetat om dem."
Översättningar ur "I Am That"
- Vem är Nisargadatta Maharaj
- Kapitel 1, Vetskapen "jag Är"
- Kapitel 7, Sinnet
- Kapitel 25, Håll fast vid "jag är"
- Kapitel 34, Sinnet är rastlösheten själv
- Kapitel 60, Lev efter fakta, inte fantasier
Översättningar ur "I Am That"
- Vem är Nisargadatta Maharaj
- Kapitel 1, Vetskapen "jag Är"
- Kapitel 7, Sinnet
- Kapitel 25, Håll fast vid "jag är"
- Kapitel 34, Sinnet är rastlösheten själv
- Kapitel 60, Lev efter fakta, inte fantasier
Kapitel 34 - Sinnet är rastlösheten själv
Frågeställare: Jag är född i Sverige. Nu lär jag ut Hatha Yoga i Mexico och i USA.
Maharaj: Var lärde du dig Yoga?
F: Jag hade en Indisk Swami som lärare i USA.
M: Vad gav det dig?
F: En god hälsa och ett sätt att tjäna ihop till levebrödet.
M: Bra. Är det allt du vill ha?
F: Jag söker sinnesfrid. Jag kände en motvilja inför alla de grymma saker som gjordes av de så kallade kristna i Kristus namn. Under en tid var jag utan religion. Senare drogs jag till Yoga.
M: Vad har du uppnått?
F: Jag studerade Yogans filosofi och det hjälpte mig.
M: På vilket sätt hjälpte det dig? Hur kom du underfund med att du blivit hjälpt?
F: God hälsa är något mycket konkret.
M: Det är behagligt att känna sig i form, utan tvekan. Är behag allt du förväntar dig av Yoga?
F: Glädjen av att vara må bra är Hatha Yogans belöning. Men Yoga innebär så mycket mer än det. Det besvarar många frågor.
M: Vad menar du med Yoga?
F: Hela den indiska läran om evolution, reinkarnation, karma osv.
M: Okej, du har fått all den kunskap du behöver. Men på vilket sätt drar du nytta av det?
F: Det gav mig sinnesfrid.
M: Gjorde det? Är ditt sinne i frid? Är ditt sökande över?
F: Nej, inte ännu.
M: Givetvis. Det kommer aldrig att ta slut eftersom det inte finns något sådant som sinnesfrid. Sinne betyder oordning; sinnet är rastlösheten själv. Yoga är inte en egenskap för sinnet, inte heller är det ett sinnestillstånd.
F: Jag fick ett visst mått av frid genom Yoga.
M: Undersök noggrant och du kommer att se att sinnet flödar av tankar. Då och då blir det blankt men återgår sedan till sitt vanliga rastlösa tillstånd. Ett lugnat sinne är inte ett fridfullt sinne. Du säger att du vill lugna sinnet. Är den som vill lugna sinnet själv lugn?
F: Nej, jag är inte lugn. Yogan hjälper mig att bli lugn.
M: Ser du inte motsägelsen? I många år har du sökt efter ett fridfullt sinne. Du kunde inte hitta det eftersom något som av naturen är rastlöst inte kan vara stilla.
F: Det har gjorts en del framgångar.
M: Den frid du säger dig ha funnit är väldigt skör, vad som helst kan slå den i spillror. Vad du kallar frid är bara frånvaron av störningar. Den är knappast värt namnet. Den äkta friden kan inte bli störd. Hävdar du att sinnet kan övas i att bli oangripligt?
F: Jag kämpar för att det ska bli det.
M: Även kämpande är en form av rastlöshet.
F: Så vad återstår?
M: Självet behöver inte bli stillat. Det befinner sig inte i frid, det är friden själv. Endast sinnet är rastlöst. Allt det känner till är rastlöshet, med dess många olika uttryck. Det behagliga ses som överlägset och det obehagliga ses som underlägset. Vad vi kallar framsteg är bara en förändring från det obehagliga till det behagliga. Men förändringar själva kan inte föra oss till det oföränderliga, för det som har en början måste ha ett slut. Det äkta börjar inte; det bara avslöjar sig själv som begynnelselöst och ändlöst, allgenomträngande, allsmäktigt, orörligt, tidlöst, oföränderligt.
F: Så vad skall man göra?
M: Genom Yoga har du erhållit kunskap och erfarenhet. Det kan inte förnekas. Men vilken nytta har du av det? Yoga betyder enhet, att återförena. Vad har du återförenat?
F: Jag försöker att återförena personligheten med det äkta självet.
M: Personligheten (vyakti) är en fantasiprodukt. Självet (vyakta) är offret för denna fantasi. Det är för att du tar dig själv för att vara den du inte är som du fängslar dig. Personen kan inte sägas existera på egen hand; det är självet som tror att det finns en person och att den är medveten om att vara det. Bortom självet (vyakta) ligger det omanifisterade (avyakta), den grundlösa grunden för allting. Även att prata om att återförena personen med självet är inte korrekt, därför att det inte finns någon person, endast en mental bild som ger dig en falsk verklighet. Ingenting har blivit skiljt och det finns ingenting att förena.
F: Yoga hjälper en att söka och finna det äkta självet.
M: Du kan hitta det du har förlorat. Men du kan inte hitta det du inte har förlorat.
F: Om jag inte hade förlorat någonting skulle jag vara upplyst. Men det är jag inte. Jag söker. Är inte mitt själva sökande ett bevis för att jag har förlorat någonting?
M: Det bevisar bara att du tror du har förlorat något. Men vem är det som tror det? Och vad är det som tros vara förlorad? Har du förlorat en person likt dig själv? Vad är självet du söker efter? Exakt vad är det du tror dig finna?
F: Den sanna vetskapen om självet.
M: Den sanna vetskapen av självet är inte en vetskap. Det är inte någonting du hittar genom att söka, genom att titta överallt. Det kan inte hittas i tid eller rum. Kunskap är bara ett minne, ett mönster av tankar, en mental vana. Allt detta motiveras av behag och obehag. Det är för att du befinner dig i behag och obehag som du söker efter kunskap. Att vara sig själv är bortom all motivation. Det finns ingen anledning till att vara dig själv. Du är dig själv, och inga anledningar till det behövs.
F: Genom Yoga kommer jag att finna frid.
M: Kan det finnas frid vid sidan av dig själv? Pratar du om din egen upplevelse av frid eller den du fått genom böcker? Ditt studerande är användbart till att börja med, men snart måste du ge upp det för en direkt upplevelse, vars natur aldrig kan åskådliggöras.
Ord kan även användas för förstörelse, av ord byggs bilder, av ord förstörs bilderna. Du har fått dig själv in i det stadium där du är genom tänkande; du måste ta dig ut samma väg.
F: Jag uppnådde en viss grad av inre frid. Skall jag förstöra den?
M: Vad du har uppnått kan återigen förloras. Endast när du förstår den äkta friden, friden du aldrig förlorat, så kommer den att stanna kvar hos dig för den var aldrig förlorad. I stället för att söka efter det du inte har, finn vad du aldrig har förlorat. Det som finns där före början och efter slutet av allting; det som varken kan födas eller dö. Det orörliga tillståndet som inte påverkas av födelse och död av en kropp eller ett sinne, det tillståndet måste du förnimma.
F: Vad är meningen med en sådan förnimmelse?
M: I livet kan ingenting fås utan att övervinna hinder. Hindren som förorenar den klara förnimmelsen av ens sanna varande är lusten för njutningar och rädsla för plågor. Det är denna drivkraft som står i vägen. Det naturliga tillståndet innebär frihet från all motivation, tillståndet där inga begär uppstår.
F: Kommer det ta tid att ge upp begären?
M: Om du lämnar det åt tiden kommer det att ta miljoner år. Att ge upp begär efter begär är en lång process utan slut i sikte. Lämna dina begär och rädslor i fred, ge hela din uppmärksamhet till subjektet, till honom som är bortom upplevelsen av begär och rädsla. Fråga: Vem begär?
Låt varje begär ta dig tillbaka till dig själv.
F: Roten till alla begär och rädslor är samma – längtan efter lycka.
M: Den lycka du tänker på och längtar efter är bara fysisk eller mental belåtenhet. Sådan sensorisk eller mental njutning är inte den äkta absoluta lyckan.
F: Även den fysiska och mentala lyckan måste ha sin rot i verkligheten.
M: De har sina rötter i fantasin. En man som får en sten och som blir övertygad om att stenen är en ovärderlig diamant kommer att bli mäkta tillfreds, tills han inser sitt misstag. På samma sätt förlorar behag och obehag sin mening när självet blir känt. Då ses de båda som de är – reaktioner baserade på minnen, egna föreställningar. Vanligtvis upplevs behag och obehag på det sätt man förväntar sig. Det beror på vanor och övertygelser.
F: Nåväl, behag kan vara en fantasiprodukt. Men smärta är verkligt.
M: Obehag och behag går alltid hand i hand. Friheten från den ena innebär friheten från båda. Om du inte bryr dig om behag kommer du inte att vara rädd för obehag. Men det finns glädje som är ingendera, som är fullständigt bortom dessa. Den glädje du känner är beskrivbar. Den är objektiv, om man säger. Men det objektiva kan inte vara du. Det vore ett förgrämligt misstag att identifiera sig själv med någonting externt. Besattheten med att skruva upp nivåerna leder ingen vart. Verkligheten är bortom subjekt och objekt, bortom alla nivåer, bortom alla uttryck. Dessa är utan tvekan inte deras ursprung, källa eller rot. De kommer ur ovetskap om verkligheten, inte från verkligheten självt, som är obeskrivbar, bortom att vara och att icke-vara.
F: Jag har följt många lärare och studerat många läror, ändå har inget av detta gett mig det jag velat ha.
M: Begäret om att finna självet kommer säkerligen uppfyllas, förutsatt att du inte vill något annat. Men det måste vara ärligt menat, att du verkligen inte vill någonting annat. Om du under tiden vill ha många andra saker och sysselsätter dig med strävandet efter dessa kan ditt huvudsakliga mål bli fördröjt till du blir visare och slutar vara ett offer för motsägelsefulla behov. Gå inombords, utan att avvika, utan att någonsin titta utåt.
F: Men mina begär och rädslor finns fortfarande där.
M: Var finns de om inte i ditt minne? Förstå att deras rot är förväntningar som skapas ur minnet – och de kommer sluta att oroa dig.
F: Jag har förstått att utföra socialt arbete aldrig kan ta slut eftersom förbättring och försämring, framsteg och tillbakagång går sida vid sida. Vi ser det överallt och på varje nivå. Vad finns kvar?
M: Vilket arbete du än åtagit dig – fullfölj det. Ta dig inte an nya uppgifter, såvida inte situationen innehåller lidande och befrielsen från lidande. Hitta dig själv först, och oerhörda gåvor kommer att följa. Ingenting gynnar världen så mycket som att ge upp begäret att hela tider vilja ha mer. En man som inte längre tänker i termer av vinst och förlust är den sanna icke-våldsamme, för han är bortom all konflikt.
F: Ja, idén om ahimsa (non-violence) har alltid attraherat mig.
M: Ursprungligen betyder ahimsa: ”skada inte”. Det är inte att göra det goda som kommer först, utan att sluta göra skada, att inte öka lidandet. Att vara snäll mot andra är inte ahimsa.
F: Jag talar inte om att vara snäll, men jag gör allt för att hjälpa andra.
M: Den enda hjälp som är något värt att ge är att ge friheten från att slippa behöva framtida hjälp. Att upprepa hjälpen är ingen hjälp. Prata inte om att hjälpa andra, såvida du inte kan få honom att sluta söka behovet av hjälp.
F: Hur går någon bortom behovet av hjälp? Och kan man hjälpa andra till detta?
M: När du har förstått att all existens som finns inom separation och begränsning, är smärtsam, och när du är villig och i stånd att leva odelad, i enighet med allt liv, som rent varande, har du gått bortom allt behov av hjälp. Du kan hjälpa en annan genom att vara en föredömlig lärare och över allt annat, genom ditt varande. Du kan inte ge det du inte har och du har inte det du inte är. Du kan endast ge av det du är – och av det kan du ge obegränsat.
F: Men är det sant att all existens är smärtsam?
M: Vad annars kan vara orsaken till det universella sökandet efter lycka? Söker en lycklig man lycka? Vad rastlösa människorna är, alltid i rörelse! Det är för att de lider som de söker befrielse i behagen. All glädje som de kan föreställa sig är i försäkringen om fortsatt belåtenhet.
F: Om jag är den jag är, personen jag tar mig själv att vara, som inte kan bli lycklig, vad skall jag då ta mig till?
M: Du kan endast upphöra med att vara – som det verkar att du börjar göra. Det jag säger är inte hårdhjärtat. Att väcka en man ur en mardröm är medlidande. Du kom hit för att du är i lidande, och allt jag säger är: vakna, känn dig själv, var dig själv. Slutet på lidandet finns inte i njutningen. När du förstår att du är bortom både lidande och njutning kommer jakten efter lycka att upphöra och den därav följande sorgen likaså. För lidande börjar i njutning och njutning slutar i lidande, obevekligen.
F: Kan det inte finnas någon lycka i det yttersta tillståndet?
M: Inte heller sorg. Endast frihet. Lycka beror på någonting och kan försvinna: frihet från allt beror på ingenting och kan inte försvinna. Frihet från sorg har ingen orsak, och därför kan den inte förstöras. Kom till förståelse om den friheten.
F: Föddes jag inte för att lida som en följd av mitt förflutna? Är frihet överhuvudtaget möjligt? Föddes jag av min egen vilja? Är jag inte bara en varelse?
M: Vad är födelse och död om inte början och slutet på en ström av händelser i medvetandet? Idén om separation och begränsningar gör dem smärtsamma. En tillfällig befrielse från smärta finner vi behaglig – och vi bygger slott i luften och hoppas på evig lycka.
Det hela har missförståtts och missbrukats. Vakna upp, gå bortom, lev verkligt.
F: Min kunskap är begränsad, min styrka är försumbar.
M: Du är källan till båda dessa, självet bortom både kunskap och styrka. Det observerbara finns i sinnet. Självets natur är rent varande, ren observation, oberörd av närvaron eller frånvaron av kunskap eller åsikter.
Ha ditt varande utanför den här kroppen som fötts och som kommer att dö, och alla dina problem kommer att lösa sig. Problemen existerar därför du tror att du kommer att dö. Sluta bedra dig själv och var fri. Du är inte en person.
Maharaj: Var lärde du dig Yoga?
F: Jag hade en Indisk Swami som lärare i USA.
M: Vad gav det dig?
F: En god hälsa och ett sätt att tjäna ihop till levebrödet.
M: Bra. Är det allt du vill ha?
F: Jag söker sinnesfrid. Jag kände en motvilja inför alla de grymma saker som gjordes av de så kallade kristna i Kristus namn. Under en tid var jag utan religion. Senare drogs jag till Yoga.
M: Vad har du uppnått?
F: Jag studerade Yogans filosofi och det hjälpte mig.
M: På vilket sätt hjälpte det dig? Hur kom du underfund med att du blivit hjälpt?
F: God hälsa är något mycket konkret.
M: Det är behagligt att känna sig i form, utan tvekan. Är behag allt du förväntar dig av Yoga?
F: Glädjen av att vara må bra är Hatha Yogans belöning. Men Yoga innebär så mycket mer än det. Det besvarar många frågor.
M: Vad menar du med Yoga?
F: Hela den indiska läran om evolution, reinkarnation, karma osv.
M: Okej, du har fått all den kunskap du behöver. Men på vilket sätt drar du nytta av det?
F: Det gav mig sinnesfrid.
M: Gjorde det? Är ditt sinne i frid? Är ditt sökande över?
F: Nej, inte ännu.
M: Givetvis. Det kommer aldrig att ta slut eftersom det inte finns något sådant som sinnesfrid. Sinne betyder oordning; sinnet är rastlösheten själv. Yoga är inte en egenskap för sinnet, inte heller är det ett sinnestillstånd.
F: Jag fick ett visst mått av frid genom Yoga.
M: Undersök noggrant och du kommer att se att sinnet flödar av tankar. Då och då blir det blankt men återgår sedan till sitt vanliga rastlösa tillstånd. Ett lugnat sinne är inte ett fridfullt sinne. Du säger att du vill lugna sinnet. Är den som vill lugna sinnet själv lugn?
F: Nej, jag är inte lugn. Yogan hjälper mig att bli lugn.
M: Ser du inte motsägelsen? I många år har du sökt efter ett fridfullt sinne. Du kunde inte hitta det eftersom något som av naturen är rastlöst inte kan vara stilla.
F: Det har gjorts en del framgångar.
M: Den frid du säger dig ha funnit är väldigt skör, vad som helst kan slå den i spillror. Vad du kallar frid är bara frånvaron av störningar. Den är knappast värt namnet. Den äkta friden kan inte bli störd. Hävdar du att sinnet kan övas i att bli oangripligt?
F: Jag kämpar för att det ska bli det.
M: Även kämpande är en form av rastlöshet.
F: Så vad återstår?
M: Självet behöver inte bli stillat. Det befinner sig inte i frid, det är friden själv. Endast sinnet är rastlöst. Allt det känner till är rastlöshet, med dess många olika uttryck. Det behagliga ses som överlägset och det obehagliga ses som underlägset. Vad vi kallar framsteg är bara en förändring från det obehagliga till det behagliga. Men förändringar själva kan inte föra oss till det oföränderliga, för det som har en början måste ha ett slut. Det äkta börjar inte; det bara avslöjar sig själv som begynnelselöst och ändlöst, allgenomträngande, allsmäktigt, orörligt, tidlöst, oföränderligt.
F: Så vad skall man göra?
M: Genom Yoga har du erhållit kunskap och erfarenhet. Det kan inte förnekas. Men vilken nytta har du av det? Yoga betyder enhet, att återförena. Vad har du återförenat?
F: Jag försöker att återförena personligheten med det äkta självet.
M: Personligheten (vyakti) är en fantasiprodukt. Självet (vyakta) är offret för denna fantasi. Det är för att du tar dig själv för att vara den du inte är som du fängslar dig. Personen kan inte sägas existera på egen hand; det är självet som tror att det finns en person och att den är medveten om att vara det. Bortom självet (vyakta) ligger det omanifisterade (avyakta), den grundlösa grunden för allting. Även att prata om att återförena personen med självet är inte korrekt, därför att det inte finns någon person, endast en mental bild som ger dig en falsk verklighet. Ingenting har blivit skiljt och det finns ingenting att förena.
F: Yoga hjälper en att söka och finna det äkta självet.
M: Du kan hitta det du har förlorat. Men du kan inte hitta det du inte har förlorat.
F: Om jag inte hade förlorat någonting skulle jag vara upplyst. Men det är jag inte. Jag söker. Är inte mitt själva sökande ett bevis för att jag har förlorat någonting?
M: Det bevisar bara att du tror du har förlorat något. Men vem är det som tror det? Och vad är det som tros vara förlorad? Har du förlorat en person likt dig själv? Vad är självet du söker efter? Exakt vad är det du tror dig finna?
F: Den sanna vetskapen om självet.
M: Den sanna vetskapen av självet är inte en vetskap. Det är inte någonting du hittar genom att söka, genom att titta överallt. Det kan inte hittas i tid eller rum. Kunskap är bara ett minne, ett mönster av tankar, en mental vana. Allt detta motiveras av behag och obehag. Det är för att du befinner dig i behag och obehag som du söker efter kunskap. Att vara sig själv är bortom all motivation. Det finns ingen anledning till att vara dig själv. Du är dig själv, och inga anledningar till det behövs.
F: Genom Yoga kommer jag att finna frid.
M: Kan det finnas frid vid sidan av dig själv? Pratar du om din egen upplevelse av frid eller den du fått genom böcker? Ditt studerande är användbart till att börja med, men snart måste du ge upp det för en direkt upplevelse, vars natur aldrig kan åskådliggöras.
Ord kan även användas för förstörelse, av ord byggs bilder, av ord förstörs bilderna. Du har fått dig själv in i det stadium där du är genom tänkande; du måste ta dig ut samma väg.
F: Jag uppnådde en viss grad av inre frid. Skall jag förstöra den?
M: Vad du har uppnått kan återigen förloras. Endast när du förstår den äkta friden, friden du aldrig förlorat, så kommer den att stanna kvar hos dig för den var aldrig förlorad. I stället för att söka efter det du inte har, finn vad du aldrig har förlorat. Det som finns där före början och efter slutet av allting; det som varken kan födas eller dö. Det orörliga tillståndet som inte påverkas av födelse och död av en kropp eller ett sinne, det tillståndet måste du förnimma.
F: Vad är meningen med en sådan förnimmelse?
M: I livet kan ingenting fås utan att övervinna hinder. Hindren som förorenar den klara förnimmelsen av ens sanna varande är lusten för njutningar och rädsla för plågor. Det är denna drivkraft som står i vägen. Det naturliga tillståndet innebär frihet från all motivation, tillståndet där inga begär uppstår.
F: Kommer det ta tid att ge upp begären?
M: Om du lämnar det åt tiden kommer det att ta miljoner år. Att ge upp begär efter begär är en lång process utan slut i sikte. Lämna dina begär och rädslor i fred, ge hela din uppmärksamhet till subjektet, till honom som är bortom upplevelsen av begär och rädsla. Fråga: Vem begär?
Låt varje begär ta dig tillbaka till dig själv.
F: Roten till alla begär och rädslor är samma – längtan efter lycka.
M: Den lycka du tänker på och längtar efter är bara fysisk eller mental belåtenhet. Sådan sensorisk eller mental njutning är inte den äkta absoluta lyckan.
F: Även den fysiska och mentala lyckan måste ha sin rot i verkligheten.
M: De har sina rötter i fantasin. En man som får en sten och som blir övertygad om att stenen är en ovärderlig diamant kommer att bli mäkta tillfreds, tills han inser sitt misstag. På samma sätt förlorar behag och obehag sin mening när självet blir känt. Då ses de båda som de är – reaktioner baserade på minnen, egna föreställningar. Vanligtvis upplevs behag och obehag på det sätt man förväntar sig. Det beror på vanor och övertygelser.
F: Nåväl, behag kan vara en fantasiprodukt. Men smärta är verkligt.
M: Obehag och behag går alltid hand i hand. Friheten från den ena innebär friheten från båda. Om du inte bryr dig om behag kommer du inte att vara rädd för obehag. Men det finns glädje som är ingendera, som är fullständigt bortom dessa. Den glädje du känner är beskrivbar. Den är objektiv, om man säger. Men det objektiva kan inte vara du. Det vore ett förgrämligt misstag att identifiera sig själv med någonting externt. Besattheten med att skruva upp nivåerna leder ingen vart. Verkligheten är bortom subjekt och objekt, bortom alla nivåer, bortom alla uttryck. Dessa är utan tvekan inte deras ursprung, källa eller rot. De kommer ur ovetskap om verkligheten, inte från verkligheten självt, som är obeskrivbar, bortom att vara och att icke-vara.
F: Jag har följt många lärare och studerat många läror, ändå har inget av detta gett mig det jag velat ha.
M: Begäret om att finna självet kommer säkerligen uppfyllas, förutsatt att du inte vill något annat. Men det måste vara ärligt menat, att du verkligen inte vill någonting annat. Om du under tiden vill ha många andra saker och sysselsätter dig med strävandet efter dessa kan ditt huvudsakliga mål bli fördröjt till du blir visare och slutar vara ett offer för motsägelsefulla behov. Gå inombords, utan att avvika, utan att någonsin titta utåt.
F: Men mina begär och rädslor finns fortfarande där.
M: Var finns de om inte i ditt minne? Förstå att deras rot är förväntningar som skapas ur minnet – och de kommer sluta att oroa dig.
F: Jag har förstått att utföra socialt arbete aldrig kan ta slut eftersom förbättring och försämring, framsteg och tillbakagång går sida vid sida. Vi ser det överallt och på varje nivå. Vad finns kvar?
M: Vilket arbete du än åtagit dig – fullfölj det. Ta dig inte an nya uppgifter, såvida inte situationen innehåller lidande och befrielsen från lidande. Hitta dig själv först, och oerhörda gåvor kommer att följa. Ingenting gynnar världen så mycket som att ge upp begäret att hela tider vilja ha mer. En man som inte längre tänker i termer av vinst och förlust är den sanna icke-våldsamme, för han är bortom all konflikt.
F: Ja, idén om ahimsa (non-violence) har alltid attraherat mig.
M: Ursprungligen betyder ahimsa: ”skada inte”. Det är inte att göra det goda som kommer först, utan att sluta göra skada, att inte öka lidandet. Att vara snäll mot andra är inte ahimsa.
F: Jag talar inte om att vara snäll, men jag gör allt för att hjälpa andra.
M: Den enda hjälp som är något värt att ge är att ge friheten från att slippa behöva framtida hjälp. Att upprepa hjälpen är ingen hjälp. Prata inte om att hjälpa andra, såvida du inte kan få honom att sluta söka behovet av hjälp.
F: Hur går någon bortom behovet av hjälp? Och kan man hjälpa andra till detta?
M: När du har förstått att all existens som finns inom separation och begränsning, är smärtsam, och när du är villig och i stånd att leva odelad, i enighet med allt liv, som rent varande, har du gått bortom allt behov av hjälp. Du kan hjälpa en annan genom att vara en föredömlig lärare och över allt annat, genom ditt varande. Du kan inte ge det du inte har och du har inte det du inte är. Du kan endast ge av det du är – och av det kan du ge obegränsat.
F: Men är det sant att all existens är smärtsam?
M: Vad annars kan vara orsaken till det universella sökandet efter lycka? Söker en lycklig man lycka? Vad rastlösa människorna är, alltid i rörelse! Det är för att de lider som de söker befrielse i behagen. All glädje som de kan föreställa sig är i försäkringen om fortsatt belåtenhet.
F: Om jag är den jag är, personen jag tar mig själv att vara, som inte kan bli lycklig, vad skall jag då ta mig till?
M: Du kan endast upphöra med att vara – som det verkar att du börjar göra. Det jag säger är inte hårdhjärtat. Att väcka en man ur en mardröm är medlidande. Du kom hit för att du är i lidande, och allt jag säger är: vakna, känn dig själv, var dig själv. Slutet på lidandet finns inte i njutningen. När du förstår att du är bortom både lidande och njutning kommer jakten efter lycka att upphöra och den därav följande sorgen likaså. För lidande börjar i njutning och njutning slutar i lidande, obevekligen.
F: Kan det inte finnas någon lycka i det yttersta tillståndet?
M: Inte heller sorg. Endast frihet. Lycka beror på någonting och kan försvinna: frihet från allt beror på ingenting och kan inte försvinna. Frihet från sorg har ingen orsak, och därför kan den inte förstöras. Kom till förståelse om den friheten.
F: Föddes jag inte för att lida som en följd av mitt förflutna? Är frihet överhuvudtaget möjligt? Föddes jag av min egen vilja? Är jag inte bara en varelse?
M: Vad är födelse och död om inte början och slutet på en ström av händelser i medvetandet? Idén om separation och begränsningar gör dem smärtsamma. En tillfällig befrielse från smärta finner vi behaglig – och vi bygger slott i luften och hoppas på evig lycka.
Det hela har missförståtts och missbrukats. Vakna upp, gå bortom, lev verkligt.
F: Min kunskap är begränsad, min styrka är försumbar.
M: Du är källan till båda dessa, självet bortom både kunskap och styrka. Det observerbara finns i sinnet. Självets natur är rent varande, ren observation, oberörd av närvaron eller frånvaron av kunskap eller åsikter.
Ha ditt varande utanför den här kroppen som fötts och som kommer att dö, och alla dina problem kommer att lösa sig. Problemen existerar därför du tror att du kommer att dö. Sluta bedra dig själv och var fri. Du är inte en person.