SRI NISARGADATTA MAHARAJ
"Hade födelse och död varit verkliga hade jag haft kännedom om dem. Jag hade vetat om dem."
Översättningar ur "I Am That"
- Vem är Nisargadatta Maharaj
- Kapitel 1, Vetskapen "jag Är"
- Kapitel 7, Sinnet
- Kapitel 25, Håll fast vid "jag är"
- Kapitel 34, Sinnet är rastlösheten själv
- Kapitel 60, Lev efter fakta, inte fantasier
Översättningar ur "I Am That"
- Vem är Nisargadatta Maharaj
- Kapitel 1, Vetskapen "jag Är"
- Kapitel 7, Sinnet
- Kapitel 25, Håll fast vid "jag är"
- Kapitel 34, Sinnet är rastlösheten själv
- Kapitel 60, Lev efter fakta, inte fantasier
Vem är Nisargadatta Maharaj
När han blev tillfrågad om vilket år han föddes svarade mästaren att han aldrig hade blivit född!
Att skriva några biografiska ord om Sri Nisargadatta Maharaj är svårt och föga givande. För inte bara det exakta datumet när han föddes är oklart, inte heller finns det några bekräftade sanningar om hans liv som ung. Hursomhelst, några av hans gamla vänner och släktingar säger att han föddes under en fullmåne i mars månad 1897, vilket sammanföll med festivalen Hanuman Jayanti, då Hinduer hyllar apguden Hanuman, som även kallas Maruti. Hans föräldrar döpte sonen till ”Maruti” för att associera honom med den här stora dagen.
Den information som finns om hans tid som barn och ungdom är osäkra och osammanhängande. Vi får veta att hans far, Shivrampant, var en fattig man som under en tid arbetade som hushållsbiträde i Bombay och som senare försökte tjäna sitt uppehälle som jordbrukare i en liten by i utkanten av Bombay. Marutis uppväxt var nästan helt utan utbildning. Han hjälpte sin far med att valla boskap, köra oxe, arbeta i fälten och springa ärenden. Hans nöjen var enkla, liksom hans arbete, men han hade begåvats med ett nyfiket sinne som bubblade över med frågor av alla de slag.
Hans far hade en god vän som hette Vishnu Haribhua Gore, som var djupt religiös och även lärd, i lantliga mått mätt. Gore talade ofta omkring religiösa ämnen och den lille pojken Maruti lyssnade intensivt och funderade kring de här frågorna mångt mycket mer än någon kunde ana. För honom var Gore den perfekta människan – ärlig, snäll och vis.
När Maruti var arton år dog hans far och lämnade en änka, fyra söner och två döttrar efter sig. Den knappa inkomsten från den lilla bondgården blev allt mindre och kunde inte längre mätta så många munnar. Marutis äldre bröder lämnade byn för Bombay för att söka arbete och en kort tid därefter följde han deras väg. Det sägs att han fick ett lågavlönat jobb på ett kontor men att han slutade efter några månader eftersom han vantrivdes. Han startade då en liten affär där han sålde barnkläder, tobak och handgjorda cigaretter. Det sägs att den här affärsverksamheten blev större och större med tiden vilket gav honom en viss ekonomisk trygghet. Under den här tiden gifte han sig och fick en son och tre döttrar.
Barndom, ungdom, äktenskap, faderskap – Maruti levde det vanliga enformiga och händelselösa liv de flesta lever, utan den blekaste aning om det helgonskap som skulle följa. En av hans vänner under den här tiden hette Yashwantrao Baagkar och var anhängare till en hinduisk sekt, Navnath Sampradaya vars lärare hette Sri Siddharameshwar Maharaj. En kväll tog Baagkar med Maruti till sin guru och det skulle visa sig att den kvällen blev vändpunkten i hans liv. Gurun gav honom ett mantra och instruktioner i meditation. Tidigt i sina övningar började han få visioner och då och då föll han även i tranceliknande tillstånd. Något exploderade i honom, något som gav upphov till ett kosmiskt medvetande och en känsla av evigt liv. Marutis identitet som den lilla affärsägaren upplöstes och fram trädde Sri Nisargadatta Maharaj i all sin bländande prakt.
De flesta människor lever sina liv i den värld som deras sinne skapat och har inte någon önskan eller någon kraft att lämna den. De existerar endast för sig själva, alla ansträngningar går till att fylla själviska behov och att tillgodose och förhöja sig själva. Men det finns däremot människor som ser, mästare som lever i samma värld som alla andra, men som samtidigt också lever i en annan – världen av kosmiskt medvetande, som lyser med oändlig kunskap. Efter upplösningen av sin identitet började Sri Nisargadatta Maharaj leva ett sådant dubbelliv. Han fortsatte med sin affärsverksamhet i några år men slutade med att vara en vinstdriven försäljare. Senare övergav han familjen och affärsverksamheten och blev en tiggare, en pilgrim i den väldiga ocean av religioner som finns i Indien. Han vandrade barfota till Himalaya där han planerade att tillbringa resten av sitt liv i sökandet efter evigt liv. Men snart återvände han och kom hem, införstådd med att sådant sökande var meningslöst. Evigt liv kunde man inte söka efter: han hade det redan. I att ha gått bortom idén ”jag-är-kroppen”, hade han vunnit ett sinnestillstånd så glädjerikt, fridfullt och underbart att allting jämfört med det här verkade helt meningslöst. Han hade uppnått självförverkligande.
Trots att mästaren är till synes obildad är hans konversationer upplysande till en enastående nivå. Fastän han föddes och växte upp i fattigdom är han den rikaste av rika eftersom han har den obegränsade rikedomen av evig vetskap, i jämförelse med vilka de största jordiska skatterna förbleknar till pråligt skräp. Han är varmhjärtad och mild, oerhört humoristisk, helt orädd och absolut sann – inspirerande, guidande och stöttande till alla som kommer till honom.
Alla försök att skriva några biografiska ord om en sådan människa är meningslöst och fåfängt. För han är inte någon med ett förflutet och en framtid: han är det levande nuet – evig och oföränderlig. Han är självet som blivit allt.
Att skriva några biografiska ord om Sri Nisargadatta Maharaj är svårt och föga givande. För inte bara det exakta datumet när han föddes är oklart, inte heller finns det några bekräftade sanningar om hans liv som ung. Hursomhelst, några av hans gamla vänner och släktingar säger att han föddes under en fullmåne i mars månad 1897, vilket sammanföll med festivalen Hanuman Jayanti, då Hinduer hyllar apguden Hanuman, som även kallas Maruti. Hans föräldrar döpte sonen till ”Maruti” för att associera honom med den här stora dagen.
Den information som finns om hans tid som barn och ungdom är osäkra och osammanhängande. Vi får veta att hans far, Shivrampant, var en fattig man som under en tid arbetade som hushållsbiträde i Bombay och som senare försökte tjäna sitt uppehälle som jordbrukare i en liten by i utkanten av Bombay. Marutis uppväxt var nästan helt utan utbildning. Han hjälpte sin far med att valla boskap, köra oxe, arbeta i fälten och springa ärenden. Hans nöjen var enkla, liksom hans arbete, men han hade begåvats med ett nyfiket sinne som bubblade över med frågor av alla de slag.
Hans far hade en god vän som hette Vishnu Haribhua Gore, som var djupt religiös och även lärd, i lantliga mått mätt. Gore talade ofta omkring religiösa ämnen och den lille pojken Maruti lyssnade intensivt och funderade kring de här frågorna mångt mycket mer än någon kunde ana. För honom var Gore den perfekta människan – ärlig, snäll och vis.
När Maruti var arton år dog hans far och lämnade en änka, fyra söner och två döttrar efter sig. Den knappa inkomsten från den lilla bondgården blev allt mindre och kunde inte längre mätta så många munnar. Marutis äldre bröder lämnade byn för Bombay för att söka arbete och en kort tid därefter följde han deras väg. Det sägs att han fick ett lågavlönat jobb på ett kontor men att han slutade efter några månader eftersom han vantrivdes. Han startade då en liten affär där han sålde barnkläder, tobak och handgjorda cigaretter. Det sägs att den här affärsverksamheten blev större och större med tiden vilket gav honom en viss ekonomisk trygghet. Under den här tiden gifte han sig och fick en son och tre döttrar.
Barndom, ungdom, äktenskap, faderskap – Maruti levde det vanliga enformiga och händelselösa liv de flesta lever, utan den blekaste aning om det helgonskap som skulle följa. En av hans vänner under den här tiden hette Yashwantrao Baagkar och var anhängare till en hinduisk sekt, Navnath Sampradaya vars lärare hette Sri Siddharameshwar Maharaj. En kväll tog Baagkar med Maruti till sin guru och det skulle visa sig att den kvällen blev vändpunkten i hans liv. Gurun gav honom ett mantra och instruktioner i meditation. Tidigt i sina övningar började han få visioner och då och då föll han även i tranceliknande tillstånd. Något exploderade i honom, något som gav upphov till ett kosmiskt medvetande och en känsla av evigt liv. Marutis identitet som den lilla affärsägaren upplöstes och fram trädde Sri Nisargadatta Maharaj i all sin bländande prakt.
De flesta människor lever sina liv i den värld som deras sinne skapat och har inte någon önskan eller någon kraft att lämna den. De existerar endast för sig själva, alla ansträngningar går till att fylla själviska behov och att tillgodose och förhöja sig själva. Men det finns däremot människor som ser, mästare som lever i samma värld som alla andra, men som samtidigt också lever i en annan – världen av kosmiskt medvetande, som lyser med oändlig kunskap. Efter upplösningen av sin identitet började Sri Nisargadatta Maharaj leva ett sådant dubbelliv. Han fortsatte med sin affärsverksamhet i några år men slutade med att vara en vinstdriven försäljare. Senare övergav han familjen och affärsverksamheten och blev en tiggare, en pilgrim i den väldiga ocean av religioner som finns i Indien. Han vandrade barfota till Himalaya där han planerade att tillbringa resten av sitt liv i sökandet efter evigt liv. Men snart återvände han och kom hem, införstådd med att sådant sökande var meningslöst. Evigt liv kunde man inte söka efter: han hade det redan. I att ha gått bortom idén ”jag-är-kroppen”, hade han vunnit ett sinnestillstånd så glädjerikt, fridfullt och underbart att allting jämfört med det här verkade helt meningslöst. Han hade uppnått självförverkligande.
Trots att mästaren är till synes obildad är hans konversationer upplysande till en enastående nivå. Fastän han föddes och växte upp i fattigdom är han den rikaste av rika eftersom han har den obegränsade rikedomen av evig vetskap, i jämförelse med vilka de största jordiska skatterna förbleknar till pråligt skräp. Han är varmhjärtad och mild, oerhört humoristisk, helt orädd och absolut sann – inspirerande, guidande och stöttande till alla som kommer till honom.
Alla försök att skriva några biografiska ord om en sådan människa är meningslöst och fåfängt. För han är inte någon med ett förflutet och en framtid: han är det levande nuet – evig och oföränderlig. Han är självet som blivit allt.
