- Inledning
- Vers 1-9
- Vers 10-19
- Vers 20-29
- Vers 30-39
- Vers 40-49
- Vers 50-59
- Vers 60-69
- Vers 70-79
- Vers 80-81
Vers 10-19
10.
Kan du förmå ditt sinne att sluta flacka omkring
och hålla fast vid den ursprungliga enheten?
Kan du förbli lika beskedlig
som ett nyfött barn?
Kan du rena din inre syn
tills du inte ser annat än ljuset?
Kan du älska folket och leda dem
utan att tvinga på dem din vilja?
Kan du ta itu med de viktigaste sysslorna
och låta naturen ha sin gång?
Kan du genomskåda ditt eget förstånd
och därigenom förstå allting?
Att ge liv och energi,
äga utan besittande,
agera utan förväntan,
leda utan att försöka kontrollera:
detta är den högsta förmågan.
11.
Vi sätter ihop ekrar till ett hjul,
men det är navet
som gör att vagnen rör sig.
Vi formar lera till en skål,
men det är tomheten inuti
som gör plats för det vi häller i.
Vi bygger hus av trä,
men det är den inre rymden
som gör det beboeligt.
Vi skapar med det som existerar,
men nyttjar det som inte existerar.
12.
Färger förblindar ögat.
Ljud bedövar örat.
Smaker dämpar doften.
Tankar försvagar sinnet.
Begär tär på hjärtat.
Mästaren iakttar världen
men litar till sin inre syn.
Han låter tingen komma och gå.
Hans hjärta är lika öppet som himlen.
13.
Framgång är lika farligt som misslyckande.
Hopp är lika falskt som rädsla.
Vad menas med att framgång är lika farligt som misslyckande?
Oavsett om du går uppför eller nedför stegen,
är din rörelse ostabil.
När du står med båda fötterna på marken,
håller du balansen.
Vad menas med att hopp är lika falskt som rädsla?
Hopp och rädsla är båda spöken
som uppkommer ur tankar om jaget.
När vi inte ser jaget som jaget,
vad har vi då att rädas?
Se världen som dig själv.
Ha tilltro till hur saker och ting är.
Älska världen så som dig själv,
då bryr du dig om allt och alla.
14.
Se, den kan inte ses.
Hör, den kan inte höras.
Fånga, den kan inte fångas.
Ovanför, är den inte ljus.
Nedanför, är den inte mörk.
Fullständig, obeskrivlig,
återvänder den till intet.
Formen som inkluderar alla former,
bilden utan bild,
odefinierbar, bortom all förståelse.
Närma dig och det finns ingen början,
följ den och det finns inget slut.
Du kan inte ha kunskap om den, men du kan leva den,
obesvärat i ditt liv.
Bara förstå varifrån du kommer:
detta är visdomens kärna.
15.
De forntida Mästarna var djupa och subtila.
Deras visdom var omätlig.
Det går inte att beskriva dem,
det enda vi kan beskriva är hur de framstod.
De var försiktiga
som någon som korsar en frusen flod.
Vaksamma som en krigare i fiendelandskap.
Artiga som en gäst.
Undfallande som smältande is.
Formbara som ett trästycke.
Öppna som en dal.
Klara som ett glas vatten.
Har du tålamodet att vänta
tills gyttjan lägger sig och vattnet blir klart?
Kan du förbli stilla
tills den rätta handlingen kommer av sig själv?
Mästaren söker inte självförverkligande.
I att inte söka, i att inte förvänta sig,
är hon närvarande och kan välkomna allt.
16.
Töm ditt sinne på alla tankar.
Låt ditt hjärta vila i frid.
Se de förvirrade varelserna,
men betänk att de är på väg hem.
Varje enskild varelse i universum
återvänder till den gemensamma källan.
Återvändande till källan är stillhet.
Om du inte upptäcker källan
stapplar du i förvirring och sorg.
När du upptäcker varifrån du kommer
blir du naturligt tolerant,
ointresserad, road,
godhjärtad som en farförälder,
förnäm som en kung.
Försjunken i Taos förtrollning
kan du ta itu med vad livet än erbjuder dig,
och när döden kommer, är du redo.
17.
När Mästaren leder är folket
knappt medvetna om hans existens.
Den näst bästa ledaren är den som är älskad.
Nästa, en som är fruktad.
Den sämsta är den som är föraktad.
Om du inte litar till folket
gör du dem opålitliga.
Mästaren talar inte, han agerar.
När hans värv utförts
säger folket: ”Otroligt: vi gjorde det alldeles själva!”
18.
När den stora Tao glöms bort
uppkommer godhet och fromhet.
När kroppens naturliga intelligens avtar
uppkommer duktighet och kunskap.
När det är oro inom familjen
blir barnen tillgivna.
När landet faller i kaos
föds patriotismen.
19.
Ge upp fullkomlighet och visdom
och folket ska bli hundra gånger lyckligare.
Ge upp moral och lagar
och folket ska göra det rätta.
Ge upp strävan och vinst,
och det ska inte finnas några tjuvar.
Om dessa tre inte räcker,
stanna då bara i cirkelns mitt
och låt alla saker och ting ha sin egen gång.
Kan du förmå ditt sinne att sluta flacka omkring
och hålla fast vid den ursprungliga enheten?
Kan du förbli lika beskedlig
som ett nyfött barn?
Kan du rena din inre syn
tills du inte ser annat än ljuset?
Kan du älska folket och leda dem
utan att tvinga på dem din vilja?
Kan du ta itu med de viktigaste sysslorna
och låta naturen ha sin gång?
Kan du genomskåda ditt eget förstånd
och därigenom förstå allting?
Att ge liv och energi,
äga utan besittande,
agera utan förväntan,
leda utan att försöka kontrollera:
detta är den högsta förmågan.
11.
Vi sätter ihop ekrar till ett hjul,
men det är navet
som gör att vagnen rör sig.
Vi formar lera till en skål,
men det är tomheten inuti
som gör plats för det vi häller i.
Vi bygger hus av trä,
men det är den inre rymden
som gör det beboeligt.
Vi skapar med det som existerar,
men nyttjar det som inte existerar.
12.
Färger förblindar ögat.
Ljud bedövar örat.
Smaker dämpar doften.
Tankar försvagar sinnet.
Begär tär på hjärtat.
Mästaren iakttar världen
men litar till sin inre syn.
Han låter tingen komma och gå.
Hans hjärta är lika öppet som himlen.
13.
Framgång är lika farligt som misslyckande.
Hopp är lika falskt som rädsla.
Vad menas med att framgång är lika farligt som misslyckande?
Oavsett om du går uppför eller nedför stegen,
är din rörelse ostabil.
När du står med båda fötterna på marken,
håller du balansen.
Vad menas med att hopp är lika falskt som rädsla?
Hopp och rädsla är båda spöken
som uppkommer ur tankar om jaget.
När vi inte ser jaget som jaget,
vad har vi då att rädas?
Se världen som dig själv.
Ha tilltro till hur saker och ting är.
Älska världen så som dig själv,
då bryr du dig om allt och alla.
14.
Se, den kan inte ses.
Hör, den kan inte höras.
Fånga, den kan inte fångas.
Ovanför, är den inte ljus.
Nedanför, är den inte mörk.
Fullständig, obeskrivlig,
återvänder den till intet.
Formen som inkluderar alla former,
bilden utan bild,
odefinierbar, bortom all förståelse.
Närma dig och det finns ingen början,
följ den och det finns inget slut.
Du kan inte ha kunskap om den, men du kan leva den,
obesvärat i ditt liv.
Bara förstå varifrån du kommer:
detta är visdomens kärna.
15.
De forntida Mästarna var djupa och subtila.
Deras visdom var omätlig.
Det går inte att beskriva dem,
det enda vi kan beskriva är hur de framstod.
De var försiktiga
som någon som korsar en frusen flod.
Vaksamma som en krigare i fiendelandskap.
Artiga som en gäst.
Undfallande som smältande is.
Formbara som ett trästycke.
Öppna som en dal.
Klara som ett glas vatten.
Har du tålamodet att vänta
tills gyttjan lägger sig och vattnet blir klart?
Kan du förbli stilla
tills den rätta handlingen kommer av sig själv?
Mästaren söker inte självförverkligande.
I att inte söka, i att inte förvänta sig,
är hon närvarande och kan välkomna allt.
16.
Töm ditt sinne på alla tankar.
Låt ditt hjärta vila i frid.
Se de förvirrade varelserna,
men betänk att de är på väg hem.
Varje enskild varelse i universum
återvänder till den gemensamma källan.
Återvändande till källan är stillhet.
Om du inte upptäcker källan
stapplar du i förvirring och sorg.
När du upptäcker varifrån du kommer
blir du naturligt tolerant,
ointresserad, road,
godhjärtad som en farförälder,
förnäm som en kung.
Försjunken i Taos förtrollning
kan du ta itu med vad livet än erbjuder dig,
och när döden kommer, är du redo.
17.
När Mästaren leder är folket
knappt medvetna om hans existens.
Den näst bästa ledaren är den som är älskad.
Nästa, en som är fruktad.
Den sämsta är den som är föraktad.
Om du inte litar till folket
gör du dem opålitliga.
Mästaren talar inte, han agerar.
När hans värv utförts
säger folket: ”Otroligt: vi gjorde det alldeles själva!”
18.
När den stora Tao glöms bort
uppkommer godhet och fromhet.
När kroppens naturliga intelligens avtar
uppkommer duktighet och kunskap.
När det är oro inom familjen
blir barnen tillgivna.
När landet faller i kaos
föds patriotismen.
19.
Ge upp fullkomlighet och visdom
och folket ska bli hundra gånger lyckligare.
Ge upp moral och lagar
och folket ska göra det rätta.
Ge upp strävan och vinst,
och det ska inte finnas några tjuvar.
Om dessa tre inte räcker,
stanna då bara i cirkelns mitt
och låt alla saker och ting ha sin egen gång.
